S.J. Bolton: Nu ser du mig

En av höstens stora boksnackisar så här långt har varit Nu ser du mig av S.J. Bolton. Och nu har även jag hunnit läsa och kan konstatera att den här boken absolut är värd alla rekommendationer den fått. Det är en bladvändare helt enkelt – en sådan där bok som man bara måste läsa vidare trots att det blivit mitt i natten och att man vet att väckarklockan kommer ringa okristligt tidigt nästa morgon. Men, och det finns ett men här: så där riktigt otäck som jag hade hoppats att den skulle vara tyckte jag nog ändå inte att den var. Visst, det var väldigt blodiga mord, men det kan ju snarare bli äckligt än skrämmande. Förmodligen är det här ytterligare ett bevis på hur avtrubbad åratal av skräcklitteraturläsande har gjort mig, för kanske är det så att andra blir helt vettskrämda av den här boken. För min del blir omdömet att Nu ser du mig var spännande, engagerande och helt enkelt väldigt bra. Men den fick inte mig att ligga sömnlös och mörkrädd på natten...

Nu ser du mig utspelar sig i London, där den unga polisen Lacey Flint hittar en kvinna som blivit knivskuren. Det blir början på en mordutredning där antalet offer snart blir fler och fler, samtidigt som morden blir allt mer utstuderade. Mördaren verkar nämligen kopiera ett antal av de mord som Jack the Rippers begick i slutet av 1800-talet. För Lacey blir mördarjakten mer än vanligt polisarbete, för det framgår snart att mördaren har någon slags fixering vid henne. I takt med att antalet offer växer står det allt mer klart att hon står i centrum för det hela. Frågan är bara vad hon kan ha med saken att göra, för vad kan det överhuvudtaget finnas för skäl att begå ett antal sådär ohyggliga mord?

Det här är en ganska klurig historia som är långt ifrån en vanlig polisdeckare. Det är inte så enkelt som att poliserna hittar en seriemördarpsyko och griper honom, utan det finns betydligt fler lager i handlingen. Som läsare har man inte hjälp av någon allvetande berättare, utan tvärtom har huvudpersonerna mycket hemligheter som de högst motvilligt avslöjar. Det gör att det finns en del viktiga fakta som man inte får veta förrän precis på slutet, om man nu inte innan dess lyckats lista ut hur det hela hänger ihop. Fast det gör man nog inte, för handlingen är skickligt upplagt så att man ständigt måste revidera sina teorier om vem som är mördaren och vad motivet är. Ena sekunden är man helt säker på att det är viss person, medan det i nästa känns helt omöjligt. Och mitt i boken finns ett ögonblick när poliserna tror att de hittat lösningen, medan man som läsare fattar att så kan det ju inte vara – för då skulle det knappast vara 200 sidor kvar att läsa...

Alltså: hoppas på en riktigt regnig helg när du kan stänga in dig hemma med den här boken. Glöm bokmässa och alla andra former av sociala aktiviteter, för om du väl börjat läsa går det inte att sluta förrän man kommit till sista sidan!

Många andra bokbloggar har också skrivit om Nu ser du mig, bland annat Dark Places, Lingonhjärta och Bokomaten.