Boken utspelar sig i ett postapokalyptiskt USA som rasat samman ungefär ett kvarts sekel tidigare. En stor del av befolkningen har förvandlats till zombier och de överlevande människorna gör just det, överlever. De gömmer sig, försöker leva på resterna av den civilisation som en gång fanns. Något nytt, alternativt samhälle har inte byggts upp, även om det finns platser där grupper av människor försöker skapa sig någon slags liv tillsammans. Mitt i allt detta finns Temple, en tonårsflicka som aldrig upplevt något annat än den totala förödelsen. Hon minns inte något av sina föräldrar, har aldrig gått i skolan eller haft någon egentlig barndom. Istället har hon hela det liv hon kan minnas bara försökt klara sig vidare från dag till dag, ständigt på flykt, hela tiden beredd att försvara sig med skjutvapen eller den stora gurkhakniven som hon alltid bär med sig.
I dödsskuggans land är en slags litterär road movie, där Temple reser omkring i spillrorna av det som en gång var en civilisation på sin höjdpunkt. Hon är på flykt undan zombier och människor som vill henne illa, men också från sig själv, från minnet av sådant hon gjort -- människor hon dödat, liv hon misslyckats att rädda. Temple är visserligen bara en tonåring, men ändå en ärrad krigare som imponerar även på de mest förhärdade typer hon möter. För sådana finns det många, här framgår att civilisationen kan vara ett tunt skal. När allt rasar samman blir människor brutala och hårda, även om det samtidigt också finns sådana som förmår att plocka fram en osjälviskhet som är mer än man någonsin hade förväntat sig. Zombierna är visserligen det som orsakat katastrofen, men de verkligen inte huvudpersonerna i det här dramat. Istället blir de snarast ett slags statister och Temple själv tycker inte att det är något problem att handskas med dem (eller att döda dem). "De gör bara det som det är meningen att de ska göra", säger hon. Det är andra människor som kan vara knepiga att förhålla sig till. För Temple som alltid fått kämpa för att klara sig är det inte så lätt att passa in i en gemenskap.
Stenhårda tjejer som Temple har blivit ganska vanliga i litteraturen och i filmer/tv-serier, men det finns en skillnad. Temple är ingen Buffy med uppdrag att rädda världen. I den här boken finns ingen värld att rädda, apokalypsen har redan varit och det enda som finns kvar är att försöka överleva en dag till. Det gör att stämningen i boken blir rätt sorglig, för det som skildras är en tillvaro helt i avsaknad av framtidstro. Det enda Temple kan göra är att försöka rädda sig själv och kanske kan hon ibland hjälpa någon annan. Men hon vet så plågsamt väl att allt bara är för stunden och att i längden finns bara misslyckande. I slutändan kan hon inte rädda någon, inte ens sig själv. På sätt och vis är det här en helt hjärtskärande skildring av en flicka som aldrig fått vara ett barn och inte har något som helst normalt liv att se fram emot. Ändå blir det inte deprimerande (eller inte så mycket i alla fall), utan man faller in i Temples sätt att hantera vardagen. Det här är det enda liv hon känner till, så hon kan varken känna nostalgi för det gamla eller sörja det liv hon inte fått – för man kan inte förlora något man aldrig haft.
Litet detaljer att reta sig på finns det, givetvis. Till exempel är det inte riktigt trovärdigt att Temple, som aldrig gått i skolan och verkar ha rätt begränsade kunskaper om i princip allt, skulle tycka att åskan låter som "medeltida kanondunder". Konstigt blir det också med bensinmackar vars lager inte är helt uttömda efter mer än 25 år, åtminstone med tanke på hur ofta personerna i boken tankar sina bilar. Helt hälsosamt är det nog inte heller att äta snacks som är så gammalt, det skulle nog snarare smaka härsket än gott (fast vad vet jag om hur bra moderna konserveringsmedel är..?).
I dödsskuggans land är en bok som inte väjer för det slafsiga, zombierna är verkligen stinkande, ruttna och äckliga. Samtidigt är det en vacker och stämningsfull bok. Den är också tänkvärd, på det sättet att den ifrågasätter vad man värdesätter i livet och vad som händer med oss om allt det vi är vana vid tas ifrån oss. Det är civilisationskritik utan att vara plakataktigt och påträngande. Läs den, det här är en bok man inte bör missa!
Många andra bokbloggare har också gillat denna bok, t.ex. Swedish zombie, Feuerzeug, Beroende av böcker och Fiktiviteter. Och så hann Bokstävlarna skriva om den medan den här recensionen väntade på att bli publicerad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar