Böcker

Böcker
Visar inlägg med etikett sanndrömmar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sanndrömmar. Visa alla inlägg

torsdag 7 februari 2013

Beautiful Creatures vs City of Bones


Beautiful Creatures av Kami Gracia & Margaret Stohl och City of Bones av Cassandra Clare är bägge första delarna i varsin YA-urban fantasyserie och bägge kommer på bio inom de närmaste månaderna. De här böckerna har också mycket annat gemensamt, till exempel utgångspunkterna för handlingen.

City of Bones handlar om tonårstjejen Clary, som bor ihop med sin mamma (som är konstnär). Hennes pappa är död. Boken börjar med att hon träffar en kille som verkar ha någon slags magiska förmågor, vilket får henne att inse att det kanske är något speciellt med henne själv också. Beautiful Creatures handlar om tonårskillen Ethan, som bor ihop med sin pappa (som är författare). Hans mamma är död. Boken börjar med att han träffar en tjej som verkar han någon slags magiska förmågor, och möjligen är det något speciellt med honom själv också. Ni hänger med, det verkar finnas en slags mall som författarna följer när de ställer upp premisserna för sina YA-serier. Effekten blir litet märklig när man läser flera sådana här böcker efter varandra.

Men även om det finns likheter, skiljer sig böckerna ganska mycket åt i utförandet. City of Bones utspelar sig i New York, där det visar sig att storstaden bebos av mycket märkliga typer. Bland annat ingår flockar av varulvar, motorcykelåkande vampyrer, mystiska munkar utan ögon och ett antal supersnygga demonjägare, kallade shadowhunters. Det är en hel del action och mycket magi, men även om temat för boken är hemligheter blir det aldrig någon särskilt mystisk stämning. Varulvarna och vampyrerna finns där, det är bara så att de flesta inte lägger märke till dem.

Beautiful Creatures utspelar sig i en småstad i den amerikanska södern, där det som avgör en persons social position är om man har förfäder som stått för hjältemodiga insatser under inbördeskriget. Någon som är ny i stan har inte en chans att bli accepterad. Här är det magiska mycket mer mystiskt än uppenbart, med storslagna mansions, förfallna kyrkogårdar, ett mycket märkligt bibliotek och diverse udda personer som kanske eller kanske inte har någon slags övernaturliga förmågor. Här får man fundera över om de helt vidriga cheerleaderflickorna bara är vanligt elaka typer eller om det är någon slags mer kvalificerad ondska som ligger bakom.

Det är alltså två rätt olika sorters böcker, vilken man föredrar är väl en smaksak. City of Bones har vampyrer på flygande motorcyklar, Beautiful Creatures har överdådiga middagar med fnoskiga gammelfastrar i dammiga spetsklänningar – som naturligtvis har superkoll på allt konstigt som ingen annan lägger märke till. Jag fastnade för Beautiful Creatures för att jag gillade den underbara södern-stämningen, medan jag tyckte att City of Bones inte kändes särskilt originell. Det är egentligen inte alls någon dålig bok om man gillar den här genren. Man kommer in i den snabbt och det är spännande, men den tillförde inte något eget eller nytt. När jag läst klart hade jag inte någon lust att kasta mig över nästa del i serien, trots att slutet egentligen är upplagt för att man skall vilja det. Men nja, jag har andra böcker som jag hellre läser för tillfället.

Med detta dock inte sagt att Beautiful Creatures är utan problem. Den börjar bra, men någonstans på mitten börjar den gå på tomgång. Det blir litet väl utdragen väntan på någon slags klimax som aldrig riktigt kommer. Även i det här fallet finns fler delar i serien, men jag ställer mig tveksam till om jag vill läsa dem. Det jag gillade med Beautiful Creatures är det mystiska när man bara anar att vissa personer döljer hemligheter vars trådar går långt tillbaka i tiden, men allt sådant avslöjas ju i den här första boken – så till den grad att man hinner tröttna redan innan den tagit slut.

Och så var det filmerna! Beautiful Creatures har premiär redan nästa vecka, den 13 februari. City of Bones får man vänta på till den 23 augusti. Att döma av de trailers som finns på nätet blir det mycket action och specialeffekter. Snyggt gjort verkar det vara, men det återstår att se hur bra de här böckerna fungerar på film.






torsdag 9 augusti 2012

Udda verklighet

Huvudpersonen i Udda verklighet av Nene Ormes heter Udda. Det kan tyckas vara ett ovanligt namn, men så är också Udda inte heller någon vanlig människa. Hon är "sär", vilket betyder att hon har någon slags magisk förmåga. I hennes fall är det att hon drömmer sanndrömmar där hon ser verkliga händelser ur någon annans perspektiv. Andra "sära" har andra förmågor, till exempel kan vissa av dem förvandla sig till fåglar eller hundar. Udda är dock ett specialfall även bland dessa magiska varelser, för med sina sanndrömmar kan hon få kunskap om hemligheter som andra sära vill dölja. På så sätt blir hon ett hot och hon upptäcker snart att det finns farliga personer som är ute efter henne. Till råga på allt försvinner hennes bästa vän Daniel när han försöker ta reda på sanningen bakom en av hennes drömmar. För att kunna rädda honom måste Udda söka sig in bland de sära och gör då en hel del både skrämmande och fascinerande bekantskaper.

Udda verklighet är något så originellt som svensk urban fantasy (den utspelar sig i Malmö), vilket man verkligen inte är bortskämd med. Det är dessutom en bok som man sugs in i och inte kan låta bli att sträckläsa. Udda är en intressant huvudperson som man gärna vill lära känna litet närmare, liksom även de andra sära som hon stöter på. Problemet är bara att boken tar slut alldeles för fort. Man hinner knappt få koll på alla viktiga personer och förstå hur den alternativa verkligheten fungerar, någon mer komplicerad handling finns det inte plats för. Eftersom jag gillar tegelstenar hade gärna det här gärna fått vara de första kapitlen i en mycket tjockare bok, istället för en egen fristående del.

Den alternativa värld som i boken finns i Malmö är på sätt och vis ett originellt påfund, men det finns inslag som är litet för välbekanta. Oraklet och lotsen känns som lån ur Matrix-filmerna, även om de fungerar helt ok i den här boken. Men det slags skumma klubbar där de sära hänger blir för mycket Anita Blake för min smak – alla som kan sin Laurell K. Hamilton vet att hon tjatat ut det där femtioelva gånger för mycket...

Alltså: läser man den här boken vill man ha MER av Udda, och det kan man ju tursamt nog få snart eftersom en fortsättning kommer nu i augusti. Särskild lär dyka upp i bokhandlarna vilken dag som helst.

Slutligen en eloge till Styxx fantasy för det vackra omslaget på boken. Och man måste bara älska de svarta kanterna de har på alla sina böcker!