En riktig spökklassiker

Det kan kännas som att det är rätt jobbiga tider för tillfället, åtminstone för oss som gör vårt bästa för att hålla oss undan de Skylla och Karybdis som kallas OS och Melodifestivalen. Ingendera intresserar mig det minsta, dock är bägge som bekant svåra att helt slippa undan. Men i böckernas värld går man tämligen säker från märkliga vintersporter och trist musik, vilket gör det här till ett perfekt läge att förlora sig i en bra bok.

Något att rekommendera för den som vill bli litet uppskrämd istället för OS- och Mellouttråkad är en riktigt bra bok som har några år på nacken, men som äntligen kommit på svenska: Kvinnan i svart (The Woman in Black) av Susan Hill. Jag har skrivit om den för rätt länge sedan här på bloggen efter att ha läst den på engelska, men det finns all anledning att puffa litet extra för den. Då beskrev jag den som "...en klassisk spökhistoria, komplett med dimmiga engelska landskap, övergivna gamla hus, förfallna kyrkogårdar och surmulna bybor som bara tittar konstigt när huvudpersonen försöker få en förklaring till märkliga händelser". Det här är gotisk stämningsfylld skräck som är både vackert skriven och lyckas vara gastkramande utan att innehålla vare sig blod eller våld. 

Alltså: läs en bok istället, tv:n är inte din vän för tillfället. Och varför då inte Kvinnan i svart? Du kanske inte sover så bra efter att ha läst den, men sömn är å andra sidan rätt överskattat i jämförelse med böcker. 

Mysrysets mästarinna

Det finns få författare som kan konsten att skriva mysrys på samma nivå som Susan Hill. The Man in the Picture passar perfekt tillsammans med en stor kopp te, en varm filt och varför inte en tänd brasa. Faktiskt börjar boken med att två personer sitter just framför en öppen spis och samtalar om en märklig tavla som en av dem äger. Och som alltid i Susan Hills böcker är det stämningen som gör hela boken. Den här gången är det engelsk universitetsmiljö, palats i Venedig och ödsliga gamla herrgårdar där de enda kvarvarande boende möjligen blivit helt galna.

Handlingen i The Man in the Picture är av det slaget att man helst inte skall analysera den för ingående, för egentligen fungerar den inte riktigt. Varför saker händer och hur olika händelser hänger ihop är inte helt logiskt. Men struntar man i det ger den här boken en väldigt trevlig och läskig läsupplevelse – perfekt när snön stormar ute och man själv bara vill ta det lugnt med en bok. Fast den som till äventyrs har en samling äkta konst hemma kan dock fundera över att täcka över tavlorna innan läsningen av boken påbörjas. Bara för säkerhets skull ...

Efter vita frun kommer svarta damen...

Tidigare under sommaren läste jag Vita frun, och nu är det dags för en liknande figur som dock istället klär sig i svart. The Woman in Black av Susan Hill är en klassisk spökhistoria, komplett med dimmiga engelska landskap, övergivna gamla hus, förfallna kyrkogårdar och surmulna bybor som bara tittar konstigt när huvudpersonen försöker få en förklaring till märkliga händelser. Vill man bli litet lagom uppskrämd en sen kväll nu när augustimörkret börjar lägga sig, då är det här rätt bok.

The Woman in Black handlar om juristen Arthur Kipps som får i uppdrag att resa till norra England för att ta hand om kvarlåtenskapen efter en gammal änka som avlidit. Hans uppgift är att ta reda på gamla dokument som finns i hennes hus och sammanställa dem inför bouppteckningen. Problemet är bara att huset ligger mycket ensligt beläget och att vägen dit är översvämmad när det är högvatten. Under stora delar av dygnet kan man alltså varken ta sig dit eller därifrån. Ingen från byn vill heller följa med för att hjälpa Arthur med hans arbete, utan han måste stanna i huset helt själv. Att vara ensam i ett gammalt hus kan vara läskigt nog, men dessutom börjar det hända en del svårförklarliga saker som gör det hela ännu mer skrämmande. Konstiga ljud hörs mitt i natten, från rum som ingen är i. Vem är dessutom den mystiska svartklädda kvinnan som rör sig i omgivningarna?

Boken är vackert skriven, med underbara miljöskildringar där man riktigt känner fukten och mörkret krypa in på skinnet. Stämningen blir efterhand alltmer gastkramande, men utan våld eller blod. Susan Hill använder istället den beprövade metoden "det blir mer otäckt om man inte får se monstret". Det kan vara otroligt skrämmande att inte veta vad det är för okänt som döljer sig bakom en stängd dörr. Och den som är rädd kan ju försöka sova med lampan tänd – men man kan aldrig vara säker på att ljuset verkligen kommer att fungera natten igenom...

Handlingen i boken drivs till stor del framåt av huvudpersonens intryck i olika situationer. I boken är detta ett utmärkt grepp, men det känns inte omedelbart som att det skulle göra sig bra på film. Risken finns att man uppfattar det som händelselöst istället för spännande. En film finns det i alla fall, med samma namn och Daniel Radcliffe i huvudrollen. Jag har inte sett den, men vad jag förstått skiljer sig handlingen en del från boken. Filmen släpps snart på dvd, så då får jag väl se den för att kunna göra en jämförelse.