Den svarta svanen har landat

Carol Goodman har varit en författare att hålla koll på ända sedan De döda språkens sjö, som innehåller en kombination av ond bråd död, akademisk miljö och klassiska språk. En annan bok att rekommendera är  Black Swan Rising, utgiven under pseudonymen Lee Carrol (vilket står för Carol Goodman och hennes man Lee Slonimsky). Det här är urban fantasy om de dolda dimensionerna i tillvaron, de där mystiska varelserna som finns överallt utan att vanliga människor lägger märke till dem.

Boken handlar om Garet, som är smyckesdesigner och bor i New York. Hon kommer under något diffusa omständigheter över en silverask som är försedd med ett sigill föreställande en svan – konstigt nog exakt samma emblem som hon själv har på en ring hon fått av sin sedan många år döda mamma. Asken är svår att öppna och kanske borde Garet ha låtit den förbli stängd. När hon lyckas få upp locket sätts en serie med händelser igång som bland annat involverar Oberon the king of faeries, 1500-talsalkemisten John Dee, en gentlemannavampyr, eldelementarer, en mystisk dimma och statyer som får liv. Inte nog med att Garet upptäcker att New York är befolkat med en mängd varelser som hon trodde hörde hemma i sagor eller möjligen Shakespearepjäser, hon får också veta att inte ens hon själv är den hon trodde.

Black Swan Rising är fylld med de mest underliga figurer som det är ett nöje att lära känna. Möjligen blir Garet själv ibland litet färglös, åtminstone i jämförelse med andra färgstarka personligheter i boken. Och även om det här är långt ifrån Twilight kan jag tycka att hon är litet väl naivt stjärnögd i sällskap med bokens vampyr. Men det är randanmärkningar, för om man gillar den här sortens urban fantasy är det här nästan så bra som det kan bli. För att göra det enkelt kan man säga att om man ser omslaget och tänker "oooh, det här är nog en bok för mig" – ja, då kommer man verkligen att gilla den.  

Viktoriansk goblinpunk

Jag har en tendens att bli besviken på böcker inom genren steampunk och jag har insett att det beror på att det så ofta helt enkelt är alltför litet punkkänsla i dem. Istället brukar det vara alltför många frasande kjolar och tebjudningar för att passa min smak. Några sådana brister hittar man dock inte i God save the Queen av Kate Locke, där det istället är steampunk av ett mer opolerat och ostädat slag.

God Save the Queen utspelar sig i viktoriansk tid, fast ändå i nutid, i ett London där det fortfarande rullar hästdroskor på gatorna samtidigt som om det också finns motorfordon och elektricitet. Det kan låta motsägelsefullt, men det här är ett Storbritannien där överklassen förvandlats till vampyrer och varulvar, inklusive drottning Victoria som alltså styrt landet i 175 år. I underjorden (tunnlar, t-bana m.m.) lever de otäcka goblins, ett slags monstruösa mellanting mellan varulvar och vampyrer som är ytterst farliga för alla som råkar komma i närheten av dem. Allt som oftast äter de upp folk som råkar förvilla sig ned till deras domäner. Dessutom finns halvies, som är till hälften människor och hälften vampyrer eller varulvar. De har vissa problem att passa in, eftersom de varken hör hemma bland människorna eller vampyrerna och varulvarna – och definitivt inte är goblins. Bokens huvudperson Xandra Vardan är en halvie (hennes pappa är en vampyr) och hon är anställd som livvakt till drottningen.

Xandra är av det tuffare slaget, som karaktär påminner hon om Rose i Vampire Academy-böckerna eller Anita Blake som hon var i de första böckerna. Hon har en ironisk självdistans som gör att man fastnar för henne som person, även om man väl inte i verkligheten skulle vilja träffa någon som har så lätt att ta till knytnävarna. När boken börjar är Xandra på jakt efter information om sin försvunna syster, vilket för henne ned i de underjordiska gångarna där goblins håller till. Sökandet efter vad som hänt med systern gör att Xandra får kännedom om att många saker inte riktigt är som hon trodde och att personer hon sett som vänner egentligen har andra agendor än hon tidigare insett. Av anledningar som hon själv från början inte förstår har Xandra en tendens att ständigt hamna i skottlinjen. Alla som ger sig på henne inser dock snart att det här är en flicka som kan försvara sig (och andra, hon jobbar ju som livvakt). 

Vill man ha en vuxenvariant av Vampire Academy skulle jag rekommendera den här boken. De böckerna är bra och det är den här också, fast litet otäckare och blodigare, samt med mer kick ass och attityd!