Böcker

Böcker

måndag 30 juni 2014

The Violent Century

- I'm here to take you to a special school. For special people. People like you. Where you will be happy, the Old Man says.
Fogg, wanting to believe. Hope in his eyes. How easily it's taken away. But wants it to be true, so badly it hurts. Says, Really?
- Of course not, boy, the Old Man says. Don't be bloody stupid. 

Nej, The Violent Century handlar inte om någon skola för unga trollkarlar eller ungdomar med superkrafter där de kan få vara lyckliga och umgås med andra som är som dem. Verkligen inte. Den handlar inte om någon skola alls, utan om det hårda 1900-tal som präglas av ett krig efter ett annat och där aldrig någon kan göra mycket skillnad i de ständigt pågående grymheterna. En tid där man så gärna vill att det ska finnas hjältar som ska rädda världen, besegra skurkarna, ta bort allt det hemska. Men några hjältar finns inte, oavsett om människor med superkrafter existerar eller inte. För vad skulle en människa med speciella förmågor ha att sätta emot nazister eller efterkrigstidens supermakter? Där liv och död bestäms i maktens korridorer medan människor dör på de mest meningslösa sätt.

Lavie Tidhar har skrivit en mycket fascinerande bok, en slags alternativhistoria som skildrar en värld som är lik vår men där det finns "superhjältar" – eller i alla fall människor som har speciella förmågor och inte åldras. Själva har de svårt att se sig som några hjältar, för konsekvensen för dem blir ett utanförskap (vanliga människor tycker att de är obehagliga) och att de på något vis blir eviga betraktare av årtionden fyllda med krig och våld. De försöker ingripa, göra skillnad, men lyckas aldrig påverka särskilt mycket. Maktens strukturer rår de inte på och dessutom finns det en terrorbalans även när det gäller dem själva. Övermänniskorna, de förvandlade, superhjältarna eller vad man väljer att kalla dem, finns såväl bland nazister som engelsmän och amerikaner under andra världskriget. Liksom på alla sidor i såväl Vietnamkriget som ryssarnas krig i Afganistan.

Huvudpersonerna i The Violent Century är två engelsmän, Fogg (som har förmåga att framkalla dimma) och Oblivion (som får saker att försvinna). De träffas under sent 1930-tal och följs åt under andra världskriget där de tjänstgör som en slags observatörer åt britterna, ett krig som de på något sätt blir kvar i även efteråt i minnesbilder som verkar överskugga alla händelser under senare decennier. Ingen av dem är några glamorösa superhjältar, utan de framställs som väldigt ensamma och hudlösa gentemot allt som de tvingas gå igenom. Eftersom de har sina krafter används – och utnyttjas – de och andra som är som dem som vapen eller verktyg i maktkampen länder emellan, helt utan att någon bryr sig om hur de själva egentligen mår eller om de går under.

Jag tyckte mycket om den här boken. Rent stilistiskt är den eftertänksam, sorgen och litet drömsk, som en serie tragiska minnesbilder som fladdrar förbi. Lavie Tidhar tar också ett intressant grepp på hela superhjältegrejen, där han lyckas problematisera många aspekter av det här som man sett så många gånger inom populärkulturen. Varför vill vi ha våra superhjältar och hur vill vi att de ska vara? Vilka krav ställer vi på dem – och vad skulle ständiga förväntningar på att någon ska rädda världen göra med den personen? Hur skulle man må av att ständigt utsättas för allt det jävligaste i världen och inte minst av att ständigt misslyckas. För visst skulle de misslyckas när det inte är en ondskefull superskurk som ska besegras, utan regeringar som beslutar sig för att gå till krig mot ett annat land.

Många rätt charmiga blinkningar till andra verk förekommer, mer eller mindre tydliga. "It's a bird! It's a plane! No, it's – It's a plane." Det är New York och september 2001. Det var ett plan, stålmannen sågs inte till. Allt det där skulle kunna bli fånigt, men görs rätt sparsmakat och lättar upp på ett bra sätt i en bok som i övrigt är ganska dyster. Det här är litterärt mörker av mörkaste slag.

Några saker har jag dock svårt för. Det finns en kärlekshistoria som jag tycker är obegripligt sockersöt inte minst därför att kvinnan som är föremål för kärleken bara är vacker och personlighetslös. Hon ska väl föreställa god och mild och stå för det vackra i tillvaron, men att sätta kvinnor på en piedestal på det sättet är ingenting annat än misogynt. Det här är inte en bok som skulle passera Bechdel-testet, om vi säger så. De enstaka kvinnor som förekommer är helt personlighetslösa och pratar knappt ens en gång, definitivt aldrig med varandra. Men låt er inte avskräckas från att läsa den här boken ändå, för det där tar inte så stor plats (även om jag tyckte att det skavde en del...). The Violent Centurys starka sidor gör att den är väl värd att läsa, inte minst för att den är den sortens alternativhistoria som verkligen problematiserar vår egen historia och vår egen tid.

fredag 27 juni 2014

Men först ... nya böcker under sommaren!


Igår skrev jag om nya böcker som kommer under hösten, men då måste jag ju passa på att påminna om att det finns ett antal riktigt angelägna titlar som kommer redan under sommaren – till och med snart vilken dag som helst! Det här är böcker jag nämnt tidigare här på bloggen, men nu närmar sig verkligen utgivningsdatum på allvar.

Först ut är redan på måndag (3/7) Joe Abercrombies nya bok Half a King, som är första delen i en YA-fantasytrilogi. Exakt vilken skillnad det där med YA innebär jämfört med hans tidigare böcker återstår att se, möjligen blir det inte riktigt lika blodigt (fast troligen ändå ganska mycket). Förhandsrapporterna antyder i alla fall att det skall vara bra saker att vänta.

I mitten av månaden (15/7) kommer The Book of Life, som är sista delen i Deborah Harkness All Souls-trilogi. Jag ser fram emot att få läsa den, men vet inte riktigt vilken på nivå jag skall lägga förväntningarna. Redan när det gällde den andra boken i trilogin hade jag vissa frågetecken, som framgår av min recension från i höstas. Samtidigt fanns det mycket jag gillade och en tegelsten med magi, mystiska manuskript och rejäla doser 1500-talshistoria är verkligen något jag har svårt att motstå. Dock är ett annat problem med boken att den engelska utgåvan har ett gräsligt omslag (som jag också skrivit om tidigare) och det verkar framför allt vara den som går att förhandsbeställa. Men den tänker jag verkligen INTE låta misspryda min bokhylla!

En vecka senare (22/7) kommer ytterligare en avslutning på en serie, nämligen Strange and Ever After, Susan Dennards sista del i zombiesteampunktrilogin som inleddes med Something Strange and Deadly. Det är väl inte den bok jag peppar för mest, men tror i alla fall det blir trevlig läsning med en hel del lösa kroppsdelar. Just den saken är det som gör den här trilogin allra mest läsvärd, tro mig. För ingenting klär väl en ung dam lika bra som att få valda delar avbitna av zombier..?

Tydligen är det här på många sätt sommaren då trilogier avslutas, för i början av augusti (5/8) kommer Lev Grossmans Magician's land. Det är alltså sista delen i hans trilogi efter Magikerna och Magikernas kung. En svensk översättning med titeln Magikernas land kommer redan i november, så den som föredrar att läsa på svenska behöver inte vänta så länge för att kunna göra det.

I augusti (12/8) kommer sedan en av de riktigt efterlängtade sakerna i år, nämligen Joe Hills Wraith. Det är en standalone i serieversion, där Charlie Manx – välkänd för alla läsare av NOS4A2 – skall spela en huvudroll. När det gäller den här boken finns det ingen hejd på mina förväntningar, för det har väl inte gått att undgå för någon som läser den här bloggen regelbundet att NOS4A2 är en av mina stora favoriter på senare år.

Det här är alltså något av det vi har att vänta bara inom de närmaste veckorna, och det räcker verkligen till för min del. Väldigt bra att jag har semester och förhoppningsvis får tid att läsa åtminstone en del av alla böcker som jag vill hinna med!

torsdag 26 juni 2014

Höstens böcker


Nu börjar jag min sommarsemester och på sätt och vis känns det rätt avlägset att då fundera över böcker som kommer ut i höst. För även om jag verkligen gillar hösten som årstid skall det bli otroligt skönt att vara ledig ett tag. Men ändå, Svensk bokhandels katalog över höstens bokutgivning har kommit och där finns en hel del att peppa inför. Så det blir nog inte så dumt när hösten kommer i alla fall.

Något jag kan konstatera är att det som för min del framför allt känns intressant är ett antal böcker som kommer i svensk översättning, mycket mer än det som skrivits på svenska. I vissa fall rör det sig faktiskt om böcker som jag kanske i slutändan kommer att läsa på engelska, men det återstår att se.

En annan tydlig sak är att Modernista mer och mer framträder som mitt stora favoritförlag när det gäller svenska böcker. Deras kommande utgivning under hösten ger helt enkelt ett galet starkt intryck. Bland annat finns antal thrillers, som Gillan Flynns Vassa föremål (Sharp Objects) och Alex Marwoods  Hyreshuset (The Killer next Door). Dessutom får vi fortsättningen på Mo Hayders Walking Man-serie med Hud (Skin) och En mörk och förvriden flod (A Dark and Twisted Tide), som är Sharon Boltons fjärde bok om Lacey Flint. Men Modernista är inte bara thrillers, även om de verkligen hittat lovande titlar där (det kommer fler än de jag nämner här). Champion av Marie Lu är tredje delen i dystopiserien som började med Legend, medan Outtalat (Unspoken) av Sarah Brennan enligt beskrivningen är åt det gotiskt-mystiska hållet.

Hos andra förlag finns också en del böcker som verkar läsvärda, bland annat tunga namn som Joyce Carol Oates med Karthago (Carthage) och Stephen King med Väckelse (Revival). Den sistnämnda kommer uppenbarligen ut på svenska nästan samma dag som den engelska originalutgåvan. Bland böcker som jag redan har läst på engelska finns Sex år (Six years) av Harlan Coben, en riktigt bra thriller. En bok att lägga märke till är Vinterfolket (Winter People) av Jennifer McMahon, vilket väl är den första av denna #boblmaf-favorit som översätts till svenska? I död och lust är det kanske väl käcka namnet på en ny deckare av Elizabeth Haynes. Jag är litet osäker på vad den engelska titeln är, kanske är det hennes senaste Under a Silent Moon.

Men några böcker på svenska måste jag väl ändå ha fastnat för? Jo, ett par stycken. Framför allt ser jag fram emot Carl-Michael Edenborgs Alkemistens dotter. 1700-tal och alkemi är ju verkligen hemmaplan för honom (hans avhandling handlade om det), dessutom verkar det finnas rejält med mystik och spänning i boken. Liknande fast ändå inte är Gabriella Håkanssons fortsättning på Aldermans arvinge, med titeln Kättarnas tempel. Mystik och 1800-tal verkar det bli i den i alla fall.

Det går alltså att se fram emot en bokhöst som verkar bli riktigt bra, för utöver detta kommer givetvis också den engelska utgivningen där det finns en del intressanta titlar. Om det finns något med total OMG-faktor återstå att se, i nuläget kan jag dock ana vissa möjligheter till sådant. Men mer om det en annan dag!

onsdag 25 juni 2014

Swecon nästa

Roliga bokrelaterade saker händer den här månaden också, för till helgen är det dags för årets Swecon som också är Steampunkfestivalen i Gävle. Fredag till söndag blir det författarintervjuer, paneldiskussioner, worshops, bokdiskussioner och en massa andra saker. Bland de inbjudna gästerna finns författare som Chris Wooding, Cory Doctorow, Nene Ormes och Karin Tidbeck.

Inte minst finns det många paneldiskussioner som verkar kunna bli intressanta. Här är ett urval ur programmet:

  • Is there an underdeveloped PUNK potential in steampunk?
  • Useful Troublemakers: New Women in the Steampunk novels of Cherie Priest and Gail Carriger. Mike Perschon
  • Svenskspråkiga fantastiknoveller
  • German Steampunk Anno 2014. Is there any steam beyond fantasy & sf?
  • Hur många gånger behöver världen räddas?
  • White privilege and the dark side of steampunk
  • SF för barn och unga – mer än dystopier?
  • Läskigast vinner!
  • Steampunk and alternate history
  • Dr Who and the future
Mycket steampunk är det som synes, men inte bara. Bland annat skall en av panelerna som nämns ovan handla om skrämmande litteratur, och där kommer faktiskt undertecknad att vara en av deltagarna. 

Utöver de här mer "normala" programpunkterna på Swecon finns det också mycket annat som är speciellt just för Steampunkfestivalen. Teprovning, fysikshow, dräktshow och steampunkmusik är exempel på sådana saker, men vi får inte heller glömma ångloket som byggts om i bästa steampunkstil. Det hela hålls ju på Sveriges järnvägsmuseum och då måste det väl finnas plats för riktiga tåg också. Att döma av bilderna på hemsidan kommer det verkligen bli något extra. 

Jag kommer alltså att börja min semester på fredag med att åka på Swecon och det ser jag verkligen fram emot. Fast jag har i sedvanlig ordning inte hunnit läsa in mig så bra på allt som jag hade tänkt i förväg. Hemma i bokhögarna har jag sedan länge Chris Woodings Retribution Falls liggande, men det har inte blivit av att jag läst den ännu. Men den kanske blir utmärkt tågläsning på vägen dit? 

måndag 9 juni 2014

Arkiv X säsong 10 igen

När Arkiv X-abstinensen slår till är ett sätt att försöka stilla den att läsa serieversionen av säsong 10, där nu den andra delen nyligen kommit ut. Visserligen är jag litet kluven inför det här med fortsättningar på nedlagda tv-serier både rent allmänt och i synnerhet vad gäller Arkiv X. När den lades ned efter nio säsonger kändes det väl inte direkt för tidigt, utan snarare som att den nog hade fått gå ett par år för länge. Men i alla fall, nu har ändå en fortsättning i serieversion börjat ges ut och den är inte helt utan poänger. Där tv-serien under de senare säsongerna försökte ta handlingen vidare, bland annat genom att introducera nya huvudpersoner, gör serieboksversionen tvärtom. Här är det återigen Mulder och Scully som står i fokus och handlingen knyter på många sätt an till tv-seriens första säsonger.

Säsong 10 utspelar sig dock rent kronologiskt efter både alla tv-seriesäsongerna och filmen I want to believe som kom efteråt. Kanske går det att läsa serieböckerna utan att ha koll på tv-serien, men i sådana fall är det mycket som inte går att förstå. Det här är ett sätt att locka oss som bara vill ha mer, inte att fånga in nya personer som inte känner till alla de komplicerade intrigerna från nio år av tv-serie. I alla fall, i volym 1 drogs Mulder och Scully in i saker som knöt an till deras tid som FBI-agenter, och de tvingades inse att det där inte var något som de kunde lämna bakom sig. I volym 2 är de tillbaka igen på FBI och under en ny chef får de i uppdrag att starta upp arbetet med x-files igen. Problemet är givetvis att det många sådana fall de senaste åren bara blivit liggande i dammiga högar, utan att någon brytt sig om dem. Inte en helt idealisk situation, särskilt inte som deras nya chef kräver mätbara resultat.

Tillbaka på FBI betyder att volym 2 till stor del handlar om "veckans monster-fall" och inte innehåller så mycket av den längre mer övergripande handlingen. Det gör att den här volymen framstår som svagare än sin föregångare, inte minst därför att det kortare serieformatet hastar fram litet väl snabbt mellan olika fall. Men samtidigt finns det en hel del att gilla. Det finns många sidospår som anknyter till viktiga inslag i tv-serien och en del löften om nya saker. Till exempel gäller det Mulders tidiga år inom x-files (före Scully alltså) och visst låter det som något som gör att även nästa volym bara måste läsas?

söndag 8 juni 2014

Favoritbjörnen återigen

Deus ex machina: sonen är den andra delen i Ola Skogängs och Daniel Tholins nya trilogi om björnen Theo. Förra året kom den första delen och jag skrev då om den här att "Den är som vanligt i serien om Theo fylld med ockulta inslag, där det den här gången känns som att det inte finns några spärrar för hur mycket sådant man kan klämma in i en bok". Och samma omdöme stämmer bra även på den andra delen. Efter en upptakt där Theo tar hjälp av Swedenborgs huvud för att bryta sig in i Riddarholmskyrkan fortsätter den lätt snurriga historien från förra boken i samma stil. Det hela kretsar kring "gudsmaskinen", där det viktiga för Theo framför allt är att hindra diverse märkliga figurer att få tag på delarna till den. Frågan är bara vem som är vän eller fiende – går det att lita på talande djur, mumier eller riktigt gamla vänner..? 

Det här är en underhållande historia och jag ser verkligen fram mot den sista delen i trilogin. Fast anledningen att läsa de här böckerna är inte så mycket att komma fram till upplösningen utan att följa med i den vindlande handlingen med alla dess märkliga maskiner, väktare av urgamla hemligheter, mystiska artefakter och alla, ALLA andra ingredienser en bok om sådana här ockulta mysterier kan innehålla. Det är dock inte alls någon seg Dan Brown-wanna be-historia, utan verkligen underbart underhållande. Det känns som att Ola Skogäng haft roligt när han konstruerat de komplicerade intrigerna, och det lyser igenom i boken. 

En stor behållning med både Deus ex machina: sonen och de övriga böckerna i serien Theos ockulta kuriositeter är alltid björnen Theo. Stor, sorgsen och väldigt mycket björn, samtidigt som han är sympatisk, lojal och trots allt entusiastisk inför att lösa de svåra problem han ställs inför. En drivkraft för honom är naturligtvis att han vill bli människa igen, och det kan han väl vara värd. Så kul verkar det inte vara för en björn att leva bland människor ... men som läsare hoppas jag att det dröjer innan han lyckas med det (om han någonsin gör det), för jag vill ju läsa fler böcker om den här björnen. 

tisdag 3 juni 2014

Böcker att ångra?



"Något jag ångrar" är veckans tema hos Boktimmen, men när det gäller att läsa böcker finns väl inte så mycket att ångra? Böcker som jag tycker är tråkiga eller dåliga brukar jag sällan lägga tid på att läsa klart och även sådant man inte gillar kan ju vara givande på sitt sätt – ibland är det nyttigt att gå utanför den egna komfortzonen.

Visst har det hänt att jag köpt en och annan bok som jag i efterhand inte tyckt hållit måttet, men det är ju en risk man tar. Böcker är ändå inte så exklusiva saker, utan jag tycker ofta att det är värt att chansa om jag stöter på en titel som verkar intressant. Men det är klart, bara för att en bok är inköpt är det inte säkert det blir av att jag läser den, åtminstone inte på en gång. I det sammanhanget passar det bra att påminna om ett begrepp som myntats av Bokbabbel: pocketskam: Det är alltså "Känslan man upplever när en bok man köpte som inbunden men ännu inte hunnit läsa utkommer i (billigare) pocket." Ack ja, det där känner jag alltför väl igen...

Dags att planera sommarläsningen?


Andra bloggar får mig att inse att det börjar bli hög tid att planera sommarläsningen. Inte för att man måste bestämma exakt vad som skall läsas, men det är ju väldigt roligt att leta fram de där lockande titlarna och se framför sig en lång räcka lediga dagar när det finns tid att läsa och läsa... För egen del känns det dock som att det är långt dit, jag är än så länge helt clueless när det gäller sommaren 2014. Se bara nedan på vad jag har att säga om sommarläsningsenkäten – mycket mer genomtänkta och välplanerade svar går att hitta hos Dark Places, Bokhora, Bokstävlarna, Bokbabbel med flera.   
1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar?
Jag har absolut inget svar på den här frågan. Helt säker är jag på att en arkeologisk utgrävning av de gigantiska bokhögarna som på något sätt organiskt växt till sig kring mitt nattduksbord kommer att avslöja en hel del dolda skatter. För tillfället kan jag dock inte komma på vad det är för böcker som gömmer sig där, förutom att jag vid någon tidpunkt tyckt att de verkat väldigt lovande. 
2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?
I alla fall är jag helt säker på att en bok jag inte är sugen på kommer jag inte ens att försöka läsa. Varför det, liksom? 
3. Var är bästa stället att läsa i sommar?
Överallt. Jag ser framför mig bussar, flygplan, gräsmattor, hemma i soffan och överallt annars. Det löser sig, jag kan läsa varsomhelst (och gör det också).  
4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?
Överallt, det är jag säker på.  
5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?
Ingen aning, jag hoppas på att bli överraskad! Har dock stora förhoppningar på Joe Abercrombies nya som kommer i juli. 
6. Vilken bok borde ALLA läsa i sommar?
Det vet jag inte, visst kan jag boktipsa men när jag säger att folk MÅSTE läsa någon viss bok jag själv älskar blir det sällan rätt. Tänk bara på alla som jag lurat att läsa American Gods och som hållit på att avlida av tristess. Night Film är en bok jag verkligen vill rekommendera, men tror inte det är någon bra sommarläsning. Det är nog mer en bok för någon mörkare årstid. 
7. Strand eller hängmatta?
Stränder är inte riktigt min grej, även om det händer att jag råkar befinna mig på dem ibland. Och då läser jag definitivt hellre än badar, så därför får jag välja strand. Hängmattor gillar jag rent principiellt, men har sällan tillgång till någon.  
8. Deckare eller roman?
Det får nog bli roman, åtminstone är vanliga standarddeckare är sällan något för mig. Men det finns undantag.
9. Favoritgenre?
Litet av varje, men gärna mörkt – så mörkt som det går helt enkelt. 
Som ni ser gav inte den här enkäten någon vägledning om sommarläsningen. Det blir till att återupprepa förra årets stora bokhyllestädning, det är nog vad som behövs för att jag skall hitta rätt på böckerna jag vill läsa. Återkommer med en rapport när allting har klarnat! 

måndag 2 juni 2014

Majsammanfattning


Så var maj förbi för den här gången, en månad som till stor del kommit att präglas av ett antal riktiga höjdare till författarbesök och så en bok som tog över allt annat. Författarbesöken höll så hög OMG-nivå som någonsin är möjligt, inte minst för att en av de författare som var i stan var Donna Tartt. Det kändes lätt overkligt att faktiskt se henne på riktigt – Donna Tartt är ju inte heller någon som brukar synas överallt i media – men det var så intressant och trevligt att höra henne berätta om sitt skrivande och allt annat.

En annan person som var på besök var Neil Gaiman, även om jag inte var på plats utan följde liveutsändningen på nätet. Han är alltid underhållande att lyssna på, även om jag tyckte det var synd att han inte fick några frågor om min stora favorit American Gods. Det talas ju om både en fortsättning på den och en tv-serie samt också att BBC skall göra en tv-serie av Anansi boys. Jag hade gärna velat höra mer om hur det känns för honom att komma tillbaka till de böckerna igen i samband med att de jobbats om till tv-manus. 

Jag är egentligen inte van alls att se mina favoritförfattare sådär i verkligheten (i alla fall inte utländska sådana), men den här månaden bara ramlade de in. En tredje person som var i Stockholm var Marisha Pessl, som också skrivit den bok som jag läste mest intensivt under månaden som gått. Night Film var precis så bra som jag hade hoppats på och gav dessutom rejält med tillfälle att nörda loss på skräckfilmsfronten.

Annars den här månaden peppade jag för The Blade Itself i serieversion på Free Comic Book Day, skrev om otäcka böcker samt katter (fast jag håller mig till fladdermöss) och högtidlighöll World Goth Day (självklart, solljus – bah!)

Night Film är alltså bäst hittills i år, men det återstår att se hur länge det omdömet står sig. Under sommaren väntar ett antal tunga och väldigt efterlängtade boksläpp (jag säger bara Joe Abercrombie, Deborah Harkness och Joe Hill), så det kommer nog bli konkurrens. Det dröjer dock ett tag innan de böckerna kommer och först väntar juni som också kommer föra med sig en hel del bokrelaterat som säkerligen kommer bli trevligt. Inte minst för att det i år är redan i juni som årets Swecon går av stapeln, 27-29 juni i Gävle och då i form av Steampunkfestivalen. Ses vi där?

söndag 1 juni 2014

Ännu mer av Nattfilm


Om någon velar mellan att läsa Nattfilm på svenska eller engelska, så kommer här ett tungt vägande skäl för att välja den engelskspråkiga utgåvan: då kan man använda appen som hör till boken. Det finns nämligen en sådan, Night Film Decoder. Med appen i sin mobil skannar man de bilder av fåglar som finns i spridda i boken och får på så sätt tillgång till olika sorters extramaterial. Det är till exempel filmaffischer till kultregissören Cordovas filmer, ett antal ljudklipp och litet andra saker som relaterar till boken. Men, i den svenska utgåvan finns fåglarna inte med mer än på något enstaka ställe (och där fungerar appen, jag har testat). Det är litet klurigt att få in tekniken, inte minst för att man behöver en hand för att hålla mobilen, en för att trycka på skärmen och minst en för att hålla boken öppen på rätt sida... men ganska kul är det ändå, både det man får fram i appen och själva letande i boken efter nya saker att skanna.   

Förutom appen finns också annat som placerats ut på nätet för den som inte kan låta bli att söka efter information om Cordova och hans filmer ... för även om man vet att det inte är på riktigt vill man ju att det skall finnas något där. Och det gör det – till exempel kan man på Youtube hitta en rad mystiska filmsnuttar som påstås ha med Cordova att göra. Här är ett exempel, en "intervju" för en roll i en av Cordovas filmer, där den medverkande flickan nervöst försöker hålla masken när frågorna blir mer och mer obehagliga och närgångna (hon vill ju ha rollen!). 

 

Det går alldeles utmärkt att läsa Nattfilm utan att ta del av extramaterialet och det är absolut inte gjort så att man ständigt måste avbryta och istället hala upp mobilen för att kunna förstå handlingen. Inte heller är det någon risk att den som råkar titta i appen innan boken är läst får handlingen spoilad, snarare förstår man nog inte meningen med det man ser – men den som läst boken fattar precis. För det här är för den som vill ha mer av den fiktiva värld där boken utspelar sig och särskilt roligt är det för alla som gillar kultiga skräckfilmer. För att Marisha Pessl själv älskar just sådant, det blir uppenbart inte minst i det här extramaterialet som är utformat med en känsla för och en kärlek till just den sortens film. Filmaffischerna till exempel ger verkligen en känsla av att med ett par av dem och en rejäl skål popcorn skulle man kunna ha en höjdare till skräckfilmskväll. Syyynd att det inte är riktiga filmer! 

När jag hörde Marisha Pessl berätta om boken när hon var i Stockholm nyligen pratade hon också om sin fascination för den där speciella sortens närmast mytomspunna regissörer, som Kubrik, Polanski och inte minst David Lynch. Det märks, för visst är hennes egen skapelse Stanislas Cordova en sådan även om han inte är en kopia av någon av dem. En fascinerande figur är han i alla fall, så pass att jag gärna skulle läsa den där universitetskursen om hans filmer som omnämns i boken. En kursbeskrivning för den finns i appen... 

Marisha Pessl är definitivt inte medieskygg på samma sätt som Donna Tartt, bland annat var det inga problem att ta bilder på henne (den här intill har jag tagit själv). Därför var hon till exempel också med i Babel förra veckan – för den som missade det går det att se på SVT Play ett tag till.