P1, litteraturutredningen och Engelsfors

P1:s program Nya vågen som sändes den 26 mars innehöll ett reportage om Litteraturutredningen, med bland annat Tomas Lidman (ordförande i utredningen) och Dilsa Dermirbag-Sten (verksamhetsledare för Berättarministeriet) samt också kommentarer från kulturministern och läsambassadören Johan Unenge. Det var ett intressant reportage som givetvis fokuserade på den viktiga frågan om vad man skall göra för att få barn och ungdomar att läsa mer. En sak som inte togs upp, men som jag tror är nog så viktig i sammanhanget, är att man faktiskt bör ta de böcker som ungdomar läser på litet större allvar. Vad jag menar belyses av det som togs upp i slutet av samma program, nämligen den nyutkomna serieboken Berättelser från Engelsfors.

I den delen av programmet gavs först en kort introduktion till boken och till Cirkeln och Eld, sedan följde en diskussion med två deltagare samt programledaren Hannes Fossbo. Det var dels Sofia Olsson, medarbetare på kulturredationen, och Annika Lantz, aktuell med ett nytt program på P1 ("Lantzkampen"). Deras meriter för att vara debattdeltagare var att Sofia Olsson själv är serietecknare – absolut relevant i sammanhanget, men tyvärr hade hon inte läst böckerna. Berättelser från Engelsfors förstod hon därför "ingenting" av. Efter att ha läst den hade hon dock börjat på Cirkeln, som hon tyckte var bra. I allmänhet sade hon sig dock sällan läsa några böcker. Annika Lantz hade både läst och gillat Cirkeln och Eld, men läser aldrig serier och inte heller ungdomsböcker. Hennes referensramar i diskussionen kring Berättelser från Engelsfors var Starlet och "manga" (som hon dock inte verkar kunna något om). Hon verkade mest besviken över att personerna i böckerna inte alls såg ut som hon hade föreställt sig när hon läste dem.

Det var inte alls ointressant att lyssna på det här programmet, men i delen som handlade om Berättelser från Engelsfors tycker jag att nivån på diskussionen var på en alldeles för låg nivå. Gick det verkligen inte att hitta två personer som hade läst böckerna? De har sålt i stora upplagor och fått fina recensioner på kultursidorna (för att inte tala om på mängder av bloggar). Många har läst och borde kunna ha något att säga om det här. Gick det inte heller att få tag på två personer som är det minsta insatta när det gäller ungdomsböcker? Skall det dessutom vara så otroligt svårt att hitta folk som förstår sig på seriemediet? Det känns inte riktigt värdigt att P1 ägnar tid i ett av sina kulturprogram till klagomål över att seriefigurer har för små näsor.

Det har tyvärr blivit något av ett tema här på bloggen att jag klagar på P1:s bevakning av litteratur. Jag har tidigare beklagat mig över att den är personfixerad och alltför sällan verkligen handlar om böcker. Det här rör sig faktiskt inte om slarviga bloggar där vem som helst kan skriva ytligheter (ja, det där var ironi), apropå den senaste tidens diskussioner om att bloggarna förstör för litteraturkritikerna. Nej, det här är Sveriges radio – ni vet public service som vi betalar avgifter till för att de "ska erbjuda ett mångsidigt kulturutbud av hög kvalitet" (citat ur Sveriges radios public serviceredovisning). Men gör det då! Och även när det gäller litteratur för ungdomar! Svamla inte bort det med personer som inte kan något, för läsarna/lyssnarna är inte så dumma eller så oinsatta.

Alltså: om man på allvar vill att ungdomar skall läsa mer, då får man också behandla den litteratur de läser som att den är värd något. Och där har radion ett stort ansvar – försök inte smita undan på den punkten.

I det här sammanhanget vill jag också understryka att jag inte alls har något emot P1 utöver just det här som rör litteratur. Jag lyssnar mycket på P1 och tycker att det görs många bra program. Jag brukar regelbundet podda ner i princip alla Vetenskapsradions program samt också bland annat Stil, Medierna, Publicerat, Nya vågen och Filosofiska rummet. Allt det här är program där man för det mesta tar upp intressanta ämnen och där relevanta personer intervjuas. Till exempel har Vetenskapsradion Historia alltid kunniga gäster som är experter inom det ämne som behandlas i programmet. Så varför kan inte inte radions kulturjournalistik som rör litteratur ligga på samma höga nivå?

Notera också att eftersom jag använder Sveriges radios utmärkta funktion att ladda ned program hinner hinner jag inte alltid lyssna på dem direkt när de sänts. Därför tar jag idag upp förra veckans Nya vågen. Det ligger dock kvar på hemsidan för alla att lyssna på.