Sex år senare med Harlan Coben

Six Years av Harlan Coben handlar om Jake, en collegeprofessor i statskunskap som på många sätt lever ett ganska bra liv. Problemet är bara att han inte kan glömma Natalie, kvinnan som han för sex år sedan tillbringade en förälskad sommar tillsammans med. Framemot hösten dumpade hon Jake och gick tillbaka till en gammal pojkvän som hon också gifte sig med. Hennes sista ord till Jake var en vädjan om att han skulle lämna dem ifred. Och det löftet har han hållit, trots att han inte kan släppa tanken på Natalie. För även om hans känslor för henne är rätt patetiska – han erkänner det själv – så är han verkligen ingen stalker som förföljer och bevakar sitt ex. Nu har dock Jake av en slump fått se en dödsannons för mannen som Natalie gifte sig med, och då kan han inte låta bli att försöka få kontakt med henne igen. Det där med att han skulle hålla sig borta kan väl inte gälla längre, resonerar Jake, för det handlade väl om att han inte skulle förstöra hennes äktenskap. Alltså kan han inte låta bli att gå på begravningen, för att för första gången på sex år få återse Natalie. Fast det går inte som han tänkt sig. Visserligen är den sörjande änkan på plats, men det är en helt annan kvinna. Och ingen verkar överhuvudtaget känna till Natalie, vilket är ännu mer märkligt. Det här blir början på en serie allt mer obehagliga och våldsamma händelser, där Jake efterhand inser att han dragits in i saker som är så farliga att det inte finns någon återvändo.

Six Years är en spännande thriller, som verkligen kan rekommenderas. Det är otäckt, blodigt och ibland mystisk på ett sådant sätt att man undrar om det är Jake som är galen eller hans omgivning som döljer de mest hemska hemligheter. Hur som helt slukade jag den här boken i ett nafs för att jag bara var tvungen att få veta hur det gick och om det ens var möjligt att knyta ihop alla trådar på slutet. Och det gjorde det, för det blir en upplösning som funkar – även om jag kan tycka att slutet blir litet väl tillrättalagt, men det brukar jag ju klaga över... Handlingen är i sig egentligen helt osannolik, men Jake är ändå en hyfsat trovärdig person. Jag hade svårt att förstå hans totala besatthet när det gällde Natalie (som han inte ens verkade känna särskilt väl), men han har faktiskt en del självdistans som gör att man kan förlåta honom även när han blir alltför smörig. Hon har bett honom dra åt skogen, men han kan inte gå vidare. "Gag me with a spoon, right?", som han själv säger som en kommentar till sina fantasier om hur perfekt deras kärlek skulle kunna vara.