Mannen av stål

När det gäller serier är väl superhjältar nästan ofrånkomligt att ta upp. En av de riktigt klassiska sådana är dessutom nu i dessa dagar extra aktuell: Stålmannen. Gamle Stålis har nämligen bara häromdagen gått och fyllt hela 75 år. Ända sedan 1938 har han figurerat i serieform och hans historia har berättats om och om igen i olika versioner.

En sådan ny tolkning av Stålmannen möter man i Earth One, skriven av J. Michael Straszynski och tecknad av Shane Davis. Det här är en mörkare och skitigare Stålmannen än man är van vid, och även om vår superhjälte passar på att rädda världen så är det inte egentligen det viktigaste. Istället handlar det här om hur en osäker yngling söker efter meningen med sitt liv. Eftersom den unge Clark har superkrafter är många vägar öppna – han kan bli sportstjärna eller framstående vetenskapsman. Men vad vill han egentligen? Hela sin barndom har han försökt hålla sig undan och förbli obemärkt, för att ingen skall bli misstänksam och kanske avslöja hans utomjordiska ursprung. Som vuxen måste han ta ställning till hur han skall hantera de möjligheter som kommer med superkrafterna och också det ansvar som de innebär. Dessutom måste han skapa sig en identitet, eller rättare sagt två. Han blir både Stålmannen som använder sina otroliga superkrafter i det godas tjänst och tönten Clark Kent, den mesige journalisten på tidningen Daily Planet. Clark är nödvändig inte bara som en täckmantel utan även för att det är han som med sina artiklar bygger upp Stålmannens image och definierar honom som en hjälte. Fast någon all american hero är han inte egentligen i Earth One. Själv säger han i en "intervju" med Clark Kent att han inte bara kommer hjälpa USA, och den amerikanska militären framställs som skeptiska till Stålmannen. De säger sig inte veta vad han är ute efter och oavsett menar de att hans blotta närvaro på jorden kan öka risken för fientliga angrepp.

Earth One har fått viss kritik för att man tycker att den är för mörk och att Stålmannen ges en alltför grubblande natur. Han är litet för lik Batman, helt enkelt. Kanske det finns många läsare som bara vill att han skall flyga runt i supertighta blå trikåer och inget förutom kryptonit skall kunna få honom att tveka. I den här boken tycker han själv att dräkten är töntig och har långtifrån någon självklart patriotisk och hurtig attityd till sin hjälteroll. Jag tycker att det är en läsvärd tolkning av Stålmannens coming of age, men kanske har jag heller aldrig varit någon sann fanatiker. När det gäller serier är jag inte direkt någon Sheldon Cooper som har koll på att alla detaljer stämmer...

Ytterligare en variant på samma tema kommer i filmen Man of Steel som går upp på bio framöver. Enligt trailern verkar också den vara rätt mörk och innehålla en grubblande superhjälte. Notera dessutom i trailern dräkten som Stålmannen har på sig. Det är långt ifrån den trikå där alla muskler syns igenom som han bär i serierna, här verkar det istället vara någon slags gummidräkt. Hmmm...