Böcker

Böcker

lördag 18 oktober 2014

Granne med döden

Enligt förhandstipsen skulle Granne med döden vara en helt vidrig bok – och med vidrig menas i det här sammanhanget på det där sättet som får förhärdade och verkligen inte lättskrämda mörkerfantaster att förtjust kippa efter andan. Och den klarade att leva upp till hypen, fast något annat hade jag inte väntat mig när författaren är Alex Marwood. Det här är en bok som på samma gång är riktigt obehaglig och helt underbar, fylld med makabra detaljer och lösa kroppsdelar.

Granne med döden utspelar sig i ett nedslitet hyreshus i södra London, ett sådant hus ingen egentligen vill bo i men där ett antal personer som ingen seriös hyresvärd skulle vilja hyra ut till ändå kan hitta tak över huvudet. Det är en samling vilsna existenser som på grund av ett lätt ljusskyggt förflutet får finna sig i småskumma grannar och en hyresvärd som är en rätt läskig typ. En av dem som bor i huset – det dröjer innan vi får veta vem – ägnar sig åt helt ofattbart vidriga saker, men det är inte så enkelt som att handlingen i boken bara handlar om att avslöja vem av dem det är. Det finns nämligen fler hemligheter som hyresgästerna känner att de till varje pris måste dölja.

Alex Marwoods debutroman Onda flickor hyllade jag när den kom ut förra våren, men Granne med döden är enligt min mening en bit vassare. Och det jag uppskattar är inte bara att den känns otäck till och med för mig, utan framför allt att den håller en hög kvalitet på många sätt. Huvudpersonerna känns intressanta och lyckas vara mångbottnade utan att bli övertydliga, samtidigt som miljöskildringarna skickligt och realistiskt fångar en känsla av sunkig och nedsliten brittisk storstad. Det finns också ett driv i berättelsen som drar in läsaren redan från början och gör att man bara måste läsa klart.

Jag skulle säga att Alex Marwood med den här boken bevisar att hon är en av de mest intressanta författarna av psykologiska thrillers just nu. Så länge man inte är en lättskrämd typ är det här faktiskt så bra som det kan bli i sin genre. Frågan är då om man vågar hoppas på att nästa bok blir ännu bättre? I alla fall kan det väl knappast bli otäckare ... eller är det möjligt?

Recensionsexemplar från Modernista.

8 kommentarer:

  1. Det låter verkligen som att jag borde läsa den här!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tror jag! Vi är många som tycker att "helt hemsk" låter som en mycket lockande beskrivning av en bok... :)

      Radera
  2. Vissa delar var riktigt äckliga!

    SvaraRadera
  3. Åh ja den här är jättebra. Har inte lyckats få ur mig recensionen än men när jag går på mammaledighet om en vecka hoppas jag att jag får tillbaka lite energi :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om en vecka..? Då är det snart dags alltså! (och inte för recensionen menar jag...) :D

      Radera
    2. Haha ja fast det är en hel månad kvar om allt går som det ska. Här måste man vara hemma en månad innan enligt lag så att man vilar upp sig ordentligt. Vet faktiskt inte hur det fungerar i Sverige med det men hade inte orkat jobba mer ändå. Höll på att dööööööö där i slutet :)
      Skriver recensionen nu förresten. ÄNTLIGEN!!

      Radera
  4. Nu blev jag ännu mer sugen på att läsa den. Men jag väntar till pocketupplagan. Den måste ju komma nån gång i år...

    SvaraRadera