Snögloben

Amanda Hellberg är tillbaka med Snögloben, en ny bok om den synska Maja Grå. I denna fjärde bok i serien bor Maja i Oxford tillsammans med konstnären Jack, samtidigt som hon börjat arbeta hos den engelska polisen som vill använda sig av hennes synska förmågor för att lösa svåra brottsfall. Majas första stora fall blir ett mord som ägt rum i samband med ett bröllop. Teamet anländer samtidigt som en kraftig snöstorm och blir därför insnöade på det magnifika gods där bröllopet ägt rum – tillsammans med den hysteriska bruden, ett antal mystiska gäster och anställda och så liket självt förstås.

Snögloben är en bok som gör mig rätt kluven. När jag börjat läsa vill jag inte lägga den ifrån mig förrän jag kommit igenom hela och det är litet småläskigt emellanåt. Men ändå känns det som att allting går för snabbt och enkelt. Den klaustrofobiska stämning som hade kunnat uppkomma när de sitter insnöade på brottsplatsen infinner sig aldrig på riktigt, det blir aldrig så där skrämmande och trevligt som i Döden på en blek häst och Tistelblomman. Det här är till skillnad från de tidigare böckerna en sorts deckare, vilket jag inte gillar alls. Problemet är inte i sig bytet av genre från mer renodlad skräck till deckare, utan att det inte passar Maja särskilt bra. Hon var mycket mer intressant som synsk konstnär som råkar ut för otäcka saker. Dessutom finns en en hel del i upplägget som liksom skaver under läsningen. Det känns inte särskilt trovärdigt att den engelska polisen skulle anställa medier som mordutredare, för att bara nämna en sak.

Många deckare nu för tiden är ju rejäla tegelstenar, men det är inte Snögloben. Man kan tycka att 280 sidor är en rätt lagom längd på en bok, men den hade nog fungerat bättre om den varit dubbelt så tjock. Nu är det mycket som bara hastas förbi. Jaha, det finns en läcka hos polisen? Men det får vi knappt veta något om, det nämns mest bara i förbifarten. Mordoffret med familj är ena stunden på ett sätt, nästa helt annorlunda, och man kommer dem aldrig särskilt nära. Man kan ana mycket konflikter och märkliga saker i deras förflutna, men det utvecklas inte i särskilt stor utsträckning. Jag hade önskat att Amanda Hellberg låtit breda ut historien så att vi fått känna mycket mer av det hemska som finns där inbäddat i handlingen.

Nu vill jag absolut inte såga Snögloben, för det är alltid trevligt att återse Maja Grå. Det här är spännande läsning, absolut. Men jag hade hellre sett mer skräck och mindre deckare, samt inte minst att boken varit mycket längre än så här.