Fahrenheit 451

När alla hus är brandsäkra är det brandmännen som tänder på, istället för att de släcker elden. Men de bränner inte urskiljningslöst, utan det är böcker de är ute efter att förstöra. I Ray Bradburys klassiska dystopi Fahrenheit 451 är böcker nämligen förbjudna att både inneha och läsa. De anses sprida  oönskade och oroande idéer och därför bör man se till att ingen har tillgång till dem. Men även om det är staten som hänsynslöst kontrollerar att bokförbudet efterlevs, är den bakomliggande orsaken egentligen att folk tappat intresset för böcker. De allra flesta är fullt nöjda med att ständigt översköljas med lättsam underhållning från sina gigantiska tv-skärmar eller de små radioapparaterna som de ständigt har inpluggade i öronen.

Även om brandmännen kan tyckas vara förskräckande är det  riktigt dystopiska människornas frivilliga förslavande under massmedier fyllda med lättsam underhållning och tillrättalagda nyhetsrapporteringar. På det sättet undviks all form av engagemang både i andra människor och i samhällsfrågor, dessutom vet man inte särskilt mycket om vad som försiggår i omvärlden. I och med detta lämnas fältet fritt för de styrande att till exempel föra krig, utan att någon ifrågasätter varför.

Fahrenheit 451 är en bok som med ganska små medel fångar in och diskuterar frågor som är ständigt aktuella. Det här med att folk inte bryr sig om att läsa böcker, det är verkligen ett tema som är aktuellt i dessa dagar med alla rapporter om att många föräldrar inte längre läser godnattsagor för sina barn, att många pojkar inte läser böcker och så vidare. På många sätt är det här en kärleksförklaring till böcker, men egentligen går boken längre än så. Ray Bradbury säger är att det viktiga inte är böckerna i sig själva utan att de förmedlar idéer, engagemang, får folk att tänka själva. Man kan lika gärna göra det med radio och tv, det påpekar en av personerna i boken. Det handlar om ett förhållningssätt, där man inte kan välja passivitet och bekvämt ointresse för allt runt om kring. Då får vi samhällen som vi själva inte egentligen vill bo i, där de styrande tänker allting åt en. Och så vill man ju inte ha det...

Det var intressant att läsa om Fahrenheit 451 inte minst för att den inte på något sätt tappat i aktualitet. Den gavs ut första gången 1953, men skulle kunna vara skriven för nutiden. Platta tv-skärmar, att folk går runt med hörlurar och tv-program av typen "Cops" spelar alla viktiga roller i boken, och det känns som att det här inte ligger särskilt långt ifrån vår verklighet idag. Visserligen är det ingen som försöker ta böckerna ifrån en om man som jag envisas med att samla på mig stora mängder. Inte heller är bokläsande en garanti för samhällsengagemang, men ändå ... visst får man en gnagande känsla av det här problemet snarare ökat än minskat sedan Fahrenheit 541 först kom ut.