Böcker

Böcker

lördag 25 maj 2013

Helvetet enligt Dan Brown

Robert Langdon har det besvärligt. Inte bara vaknar han upp på ett sjukhus i Florens med en skottskada som han inte minns hur han fått, dessutom har sedan sist han gått och blivit expert på Dante. Detta gör honom något överraskande till högintressant för WHO i kampen mot överbefolkningen av jorden. Låter det snurrigt och ologiskt? Visst, det stämmer. Fungerar det som en trovärdig plot i en spännande bok? Nej, inte alls.

Jag har läst Dan Browns tidigare böcker och tyckt att de varit spännande och fyllda med en särskild mystik som jag är rätt svag för. Inte för att jag tror att han fått ihop alla fakta på ett korrekt sätt, men visst är det fantasieggande med påståenden om dolda sanningar som katolska kyrkan hållit hemliga i årtusenden (Da Vinci-koden) eller att frimurarna skulle ha spelat en stor och okänd roll i amerikansk politisk historia (The Lost Symbol). Dan Browns nya bok Inferno handlar dock inte om några sådana mystiska hemligheter. Visserligen finns saker som avslöjas, som varför Robert Langdon befinner sig i Florens och varför konstiga typer verkar vilja döda honom. Utan att spoila kan jag avslöja att när man får veta orsakerna framstår det hela bara som dumt och ologiskt. Hela upplägget är också väldigt krystat med folk som när hela världen hotas av en ond galning inte direkt ringer polisen och berättar det, utan istället väljer att lämna kryptiska meddelanden med hänvisningar till Dante.

En utmaning för alla författare är att få handlingen trovärdig inom bokens egna premisser. Är det fantasy kan trollkarlar och flygande drakar kännas helt ok, men det måste hålla sig till det som gäller i den värld som skildras. Dan Brown misslyckas i Inferno rejält med att få saker att hålla ihop. Hur kan Langdon vara bekant med varenda museiintendent över hela Europa och dessutom få tillgång till både museiföremål och få springa omkring som han vill både på museer och sevärdheter? Jag jobbar själv inom kulturarvssektorn, och believe me: säkerhetsarrangemangen i sådana byggnader är väldigt strikta. Aldrig i livet att någon skulle få bete sig som Langdon. Nåväl, det kanske man kan ha överseende med för att få fart på handlingen. Mer skrattretande är att Dan Brown verkar helt handfallen inför modern teknik. En viktig poäng i handlingen är att en ond och superrik vetenskapsman betalar enorma summor till ett skumt företag för att de skall lägga ut en film på nätet en viss dag. Men vem som helst kan ju enkelt och helt gratis kan schemalägga en publicering på t.ex. en blogg. Jag själv gör det hela tiden. Det behövs varken miljoner i betalning eller skumma kriminella mellanhänder för en sådan sak. I den här boken liksom i de tidigare handlar mycket om att hitta ledtrådar på kända konstverk och historiska byggnader. Mycket av det som eftersöks är sådant som läsaren inser att man enkelt kan hitta via internet. Dan Brown låter dock Langdon hela tiden tappa bort sin Iphone så att han därför måste jaga runt Europa för att uppsöka de här platserna på riktigt. Det känns tröttsamt och bakvänt när han kastar sig på en privatjet istället för att göra en snabb googling.

Överhuvudtaget finns det mycket detaljer att reta sig på. Den kvinnliga huvudpersonen Sienna Brooks sägs vara otroligt intelligent och påstås ha ett IQ på 208. Problemet är bara att det är helt osannolikt högt, det har knappast någonsin uppmätts så höga resultat på IQ-tester. Vid ett annat tillfälle tycker Langdon inte att det är konstigt att det finns kvinnor iklädda burka bland besökarna på en konsert med klassisk musik med kristet tema. En psykiatriker som behandlar ett barn med depression råder henne att "flytta fokus från sig själv och sina egna bekymmer, och istället tänka på omvärlden ... och dess problem" (s. 412). Man kan ju undra vid vilket Kalle Anka-universitet de lär ut sådana visdomar på läkarutbildningen. Och så fortsätter det. För att man skall kunna ha överseende med sådana konstigheter krävs att en bok är tillräckligt spännande och medryckande, men det tycker jag inte att Inferno är. Det är ett väldigt jagande hela tiden, men att handlingen är hetsig gör inte att den automatiskt blir intressant eller bra.

Hur är det med miljöerna då, de brukar ju vara Dan Browns starka sida? Nja, även på den punkter tycker jag att det här är ett misslyckande. Inferno innehåller en hel del kulturarvsporr, från Florens via Venedig till Istanbul. Men det är annorlunda än i till exempel Da Vinci-koden där det påstås finnas dolda meningar i kända konstverk, kyrkor med mera. Även om man inte tror på teorin om konspiration inom katolska kyrkan var det här rätt övertygande skrivet. Man känner sig helt enkelt tvungen att ta en titt på till exempel Leonardo Da Vincis Nattvarden för att se själv om det stämmer som står i boken. Inferno innehåller inte något sådant. Det är vacker konst och fantastiska byggnader hit och dit, men det blir som beskrivningar ur en reseguide, utan att Dan Brown tillför något eget eller extra. Särskilt sugen på att läsa Dante blir man inte heller. Tvärtom är känns han mest bara påklistrad i sammanhanget. Det är som att Dan Brown till varje pris skulle komma på något nytt att låta handlingen kretsa kring men utan att lyckas hitta någon bra vinkel på det hela.

Alltså: Inferno är ett misslyckande, även bedömd utifrån sin egen genre. Jag hade faktiskt vissa förhoppningar på den här boken, men de infriades inte. Läser ni den trots allt ändå kan ni dock passa på att ta en funderare på moralen i det som händer. Håller Dan Brown med bokens skurk om hur man skall lösa överbefolkningsproblemet? Att döma av hur den slutar kan man faktiskt tro det ... och vad är då budskapet i den här boken egentligen?

10 kommentarer:

  1. Ja då var det som jag trodde.. Jag har haft lite misstankar om att den kanske inte är så bra som jag vill att den ska vara. Men trots det måste jag nog läsa den någon gång, bara för att det är Dan Brown...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag ville ju också verkligen att den skulle vara bättre än så här... Men har man läst de andra böckerna är det klart att den är värd ett försök. Kanske andra gillar den mer än vad jag gjorde!

      Radera
  2. Oj, får se vad jag tycker om den snart för den ligger här och bara väntar :P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske du har en annan åsikt? Jag var så nyfiken på den här boken, och det finns säkert många andra som är det också. Trist då att bli besviken!

      Radera
  3. Har inte läst något av Brown på länge men hade funderat på att testa Inferno. Men det låter som om jag kan lägga tiden på något annat. Inte så att det inte finns annat som pockar på lästiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog bättre med någon av hans andra böcker i sådana fall. Men allra helst någon annan bok -- det är ju inte direkt brist på bra böcker man kan läsa! :)

      Radera
  4. Oj vad osugen jag blev på att läsa den här nu. Just det här mystiska tillsammans med den katolska kyrkans hemligheter och hemliga orden (ordnar?/sällskap?) är ju exakt det som får mig att läsa hans böcker. Ska nog lägga ner tid på att läsa något annat istället nu. Tack för att du fick mig på andra tankar :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis just det där var det som fick mig rejält besviken på den här boken! Det man vill ha av Dan Browns böcker är ju det mystiska, hemliga sällskap och konspirationer inom katolska kyrkan... Men han hade kanske slut på sådana idéer? :(

      Radera
  5. Tack för "varningen" då ska jag inte slösa tid på att låna hem och läsa den, låter inte som att jag skulle gilla den...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vill ju egentligen att alla skall bilda sig en egen uppfattning om böcker, för man kan ju ha olika åsikt. Men i det här fallet är det nog bättre att satsa på en annan bok...

      Radera