Ett annat hemsökt Hill House

The Tale of Halcyon Crane av Wendy Webb börjar med att huvudpersonen Hallie James får ett brev som hennes mamma skrivit kort före sin död. För Hallie kommer det här som en chock, hon har nämligen trott att mamman varit död sedan många år. Nu visar det sig att så inte varit fallet, och att Hallie ärvt både en rejäl förmögenhet och ett stort hus som gått i arv i släkten i flera generationer. För att reda ut det hela åker hon till den plats där modern levt, en avlägsen ö i det stora sjödistriktet i den amerikanska mellanvästern. Väl på plats blir hon mottagen med mycket misstänksamhet av den buttra lokalbefolkningen på orten och hon inser att det nog finns många mörka hemligheter i familjens historia. Huset hon ärvt visar sig var stort och ståtligt, men samtidigt också på sitt sätt skrämmande. Även om hon är den enda som bor där verkar det inte som att hon är helt ensam.

Det här är en gotisk skräckroman med alla obligatoriska inslag: hemsökt hus, mystisk hushållerska, ogästvänliga bybor, stormigt väder och dimma, mystiska ljud i natten och en släkthistoria fylld av ond bråd död. Det är så totalt genomfört att författaren inte ens kan låta bli att låta huvudpersonerna själva kommentera detta. "It all sounds quite Gothic" säger Hallies exman till henne när hon berättar om allt som hänt (s. 178). Allt man kan önska av en sådan här roman finns alltså med, och det är både ganska spännande och välskrivet. Fast samtidigt blir det också litet förutsägbart och inte heller helt originellt. Bitvis är det lagom otäckt med de långa nätterna i det uppenbart hemsöka stora huset. Men nagelbitarläskigt som hos till exempel Simone St James blir det inte. Även om spökena i den här boken åtminstone stundtals är tämligen mordiska känns det aldrig så väldigt skrämmande. Man litar på att Hallie skall klara upp allting och helt i linje med detta slutar heller inte boken med någon stor uppgörelse, vilket blir något av ett antiklimax. Utan att avslöja vad som händer kan jag säga att det går ganska enkelt. Det går inte riktigt att skaka av sig känslan av att författaren fick slut på sidor och därför fick stryka de sista kapitlen...

Förutom att de gotiska elementen sitter perfekt på plats finns även vissa blinkningar till annan litteratur inom samma genre. Det stora huset som Hallie ärver visar sig vara byggt av en man med efternamnet Hill, vilket gör att en bit in i boken börjar huset kallas för Hill House. Det känner vi givetvis igen från The Haunting of Hill House av Shirley Jackson, som jag skrev om häromdagen. I den boken hade också huset ägts av en familj med efternamnet Crain, i den här boken är familjenamnet snarlikt: Crane. Det finns många andra likheter mellan de bägge böckerna, till exempel den strama hushållerskan som förekommer på båda håll. Ändå är The Tale of Halcyon Crane absolut inte någon kopia, för på många andra sätt har den inte alls samma upplägg som Shirley Jacksons bok.

Styrkan i den här boken är miljöskildringarna, som är helt förföriska. Jag vill också befinna mig på en vacker och stillsam badort off season, där jag kan sitta inne framför brasan medan det stormar och regnar utanför. Eller cykla längs en liten enslig väg i den klara och kalla höstluften medan solen blekt lyser på de sista gula höstlöven som sitter kvar på träden. Och visst är det här trevlig läsning, vill man ha en gotisk roman med spökiga inslag kan definitivt Wendy Webb rekommenderas.