En sekund i taget

Det har kommit många böcker på senare år som handlar om att någon slags smitta i ett slag raderar ut större delen av mänskligheten. Ni vet, Walking Dead, The Passage och många fler. En sekund i taget av Sofia Nordin är en variant på det här temat, fast utan zombier och vampyrer. I den sprider sig en smittsam sjukdom som dödar alla i sin väg – alla utom 13-åriga Hedvig. I panik flyr hon från hemmet där hennes föräldrar och lillebror ligger döda, hon vill bara bort från allt det hemska som hänt. Ganska snart tar hon sin tillflykt till en liten bondgård där hon tar hand om djuren och helt enkelt försöker överleva. Problemet är bara att ensamheten är rätt fruktansvärd för en liten och rädd tonårsflicka.

En sekund i taget är en spännande och engagerande bok som säkert många tonåringar kan uppskatta att läsa. I bokens första del tyckte jag dock att det fanns litet väl mycket moraliska pekpinnar av typen "tonåringar skall vara snälla mot sina föräldrar och småsyskon för tänk vad de skulle sakna dem om de dog" och "så mycket tid vi ägnar åt onödiga saker som mobiltelefoner". Spänn av, var inte så hård mot den stackars tjejen vill jag säga till författaren ... men efterhand förändras det där och Hedvig tillåts få vara en vanlig tonåring med allt vad det innebär. Även i en postapokalyptisk värld måste man få äta godis, tänka på killar och vara arg på sina kompisar (trots att de är döda). Överhuvudtaget tycker jag att styrkan i boken är Hedvigs känslor kring olika saker. Visst kan man tycka att hon är barnslig, att hon överreagerar eller att hon ställer alldeles för hårda krav på sig själv – men det är väl en ganska realistisk skildring av en tonårstjejs liv.

Något som framstår som konstigt i boken är att det förutsätts att hela samhället rasat samman och att bara Hedvig eller möjligen någon enstaka annan människa överlevt. Inte för en sekund förefaller hon tro att det kommer någon slags räddning eller att det finns andra platser dit smittan inte nått. Även en otroligt smittsam och farlig sjukdom skulle väl knappast radera ut hela jordens befolkning på bara ett par dagar? Eller, det kan den säkert, men det är litet konstigt att Hedvig aldrig ens verkar tänka tanken att hjälp någonsin kan komma.

En sekund i taget är lättläst, sorglig och tankeväckande postapokalyps som jag tror att en hel del unga läsare kommer att gilla skarpt. Många kan säkert känna igen sig i Hedvig och kommer garanterat inte vilja hamna i samma situation som henne...