Moon over Soho

Jag gillar verkligen inte jazzmusik, men bara för den sakens skull vill jag ju inte att musiker som håller på med det skall råka illa ut. Någon som både vill skada och döda jazzmusiker finns det däremot i Moon over Soho, Ben Aaronovitch andra bok om polisen Peter Grant. Det finns dessutom ytterligare en mördare som går lös, som raggar upp intet ont anande män på krogen och sedan dödar dem på blodigast tänkbara sätt. Som om inte det här var besvärligt nog är det inte några vanliga förbrytare som ligger bakom de här morden. Det tror i alla fall Londonpolisen som därför skickar fallen vidare till "Economic and Specialist Crime" – det kryptiska namnet på den avdelning som hanterar övernaturliga brott. Där finns dock bara en anställd trollkarlspolis och han är för tillfället sjukskriven. Uppgiften att ta sig an de besvärliga morden faller därför på hans trollkarlslärling, detective constable Peter Grant.

Moon over Soho är liksom den första boken i serien (Rivers of London) både spännande, ganska otäck och väldigt underhållande. I likhet med den är det här långt ifrån någon vanlig polisdeckare, även om både mordutredningar och poliser ingår. Dessutom är det här en bok där är välformulerat och slagfärdigt på ett sådant där sätt som bara engelsmän verkar kunna klara av. Inte minst gillar man Peter Grant, en huvudperson som tar sig an både polisjobbet och trolkarlsträningen med en cool attityd. Han klarar förvisso att lösa de mest konstiga fall och pluggar hårt för att lära sig såväl latin som trollformler. Men samtidigt är han en slacker som gärna ligger hemma i soffan och spelar x-box. Bara för att ens chef inte direkt lever i nuet behöver man ju inte själv bete sig som om man vore ett par hundra år gammal...

Den här boken handlar alltså på sätt och vis om jazz, men det är inte något problem om man som jag absolut inte klarar av sådan musik. Peter Grant har nämligen också rätt svårt för det, inte minst beroende på att hans pappa varit en ganska känd musiker inom just denna genre. För att lösa fallet med de mördade musikerna inser han dock att det är nödvändigt att han söker upp sina rötter, att han tar hjälp av sina föräldrar. Peter måste därför tillbaka till den tämligen nedgångna förort där han växt upp med en svart mamma och pappa som först var musiker och senare sjukpensionär. Visserligen är Ben Aaronovitch böcker en slags urban fantasy med både trollkarlar och diverse övernaturliga väsen, men samtidigt lyckas han förmedla en känsla för det multikulturella och segregerade London som existerar långt bort från de platser som turisterna besöker.

Moon over Soho är som sagt den andra boken i en serie och det känns verkligen som en sådan när man läser den. För att man skall förstå upplägget bör man ha läst den första boken, annars missar man ganska mycket. Dessutom, även om det finns en upplösning på de fall som Peter Grant jobbar med så är det uppenbart att handlingen fortsätter i nästa bok. Men eftersom de här böckerna är så trevliga vill jag gärna fortsätta, så det är inte något problem. Att ha en oläst bok av Ben Aaronovitch är ungefär som att ha en stor påse godis: det är bara att sätta sig tillrätta i soffan och njuta hejdlöst.

Hur ser könsrollerna ut bland spöken?

En sjuk dag hemma vill man ha något enkelt och trevligt att läsa, och då passade Liesl & Po av Lauren Oliver alldeles utmärkt. Enligt baksidestexten skall det vara "en magisk berättelse", och det är just precis vad det är. Boken innehåller en spännande historia om den föräldralösa flickan Liesl som efter hennes fars död hålls inlåst i ett rum på vinden av sin styvmor. Så en dag dyker det upp ett annat barn där, i form av ett spöke. De lyckas rymma och träffar i samband med detta på alkemistlärlingen Will. Tillsammans försöker de ta sig till ett hus på landet där Liesl tidigare bott, för att hon där skall kunna gräva ned sin fars aska på samma plats som hennes mamma blivit begraven. Problemet är bara att skrinet där askan förvaras förväxlas med ett liknande skrin som istället innehåller något mycket värdefullt och magiskt – och som andra är beredda att göra vad som helst för att komma över. Snart är ett antal personer på jakt efter de bägge barnen, dock utan att veta att de har hjälp från "den andra sidan".

Liesl & Po är en engagerande bok som utan att vara alltför sorglig ändå inte väjer för saker som kan vara jobbiga, som saknaden efter döda föräldrar eller ensamhet och utanförskap. Känslan blir att författaren inte undviker att skriva om det svåra i livet, vilket är en styrka. Det här är en spännande och litet läskig berättelse som tar sina läsare på allvar. Samtidigt är det vissa saker som på klassiskt sagomanér överdrivs på ett sätt som gör det hela lättare att ta till sig. Här finns till exempel en elak styvmor som är minst lika otrevlig som Askungens.

Intressant med den här boken är också sättet som den skildrar könsroller. Huvudpersonerna är en flicka och en pojke, som bägge är nedtryckta, luggslitna och osäkra på sig själva samtidigt som de också är sympatiska och påhittiga. De är personer man kan identifiera sig med, helt enkelt. Men så har vi spöket Po, vilket är en figur som skildras ur ett könsneutralt perspektiv. Po minns nämligen inte sitt kön eller sitt namn, på samma sätt som det inte går att avgöra om detta spökes lilla husdjur är en hund eller en katt. Ordet "hen" används dock inte, utan spöket är ett "det". Förmodligen är detta anledningen till att åtminstone jag inte sett till den här boken i den debatt som varit kring barnböcker med huvudpersoner utan angiven könsidentitet. I Liesl & Po blir det könsneutrala något självklart, som inte sticker i ögonen eller framstår som utstuderat (därmed inte sagt att det skulle vara så i några av de böcker som har debatterats – jag har inte läst dem och kan därför inte alls uttala mig om dem).

Liesl & Po är en bok som jag tror verkligen kan älskas av något större barn, som inte har något emot en litet längre bok (270 s). Den gamla klyschan "en bok för alla åldrar" går bra att tillämpa, för den här kan även vuxna uppskatta att läsa. Och jag som alltid är på jakt efter lämpliga presenter till systerdöttrarna har hittat en bok som kommer bli en alldeles utmärkt julklapp!

En trollkarl i London

Ödesbunden (Fated) är skriven av en författare med det åtminstone ur svensk synvinkel något udda namnet Benedict Jacka. Boken är första delen i en serie om Alex Versus, en trollkarl och siare bosatt i London. Alex har gått i lära hos en mörkmagiker, vilket verkar ha slutat rätt illa. I alla fall är hans tid som trollkarlslärling inte något han vill bli påmind om och nuförtiden vill han verkligen inte se sig som tillhörande den mörka sidan. Han försöker överhuvudtaget ha så litet att göra med andra magiker som möjligt, istället driver han en liten magibutik där han säljer kristallkulor, örter och sådant. Utöver detta finns också en del riktigt magiska föremål till försäljning, men de flesta av kunderna är inte medvetna om detta.

Alex främsta förmåga som trollkarl är att kunna se in i framtiden eller att snarare att se möjliga framtider, eftersom det aldrig är bestämt på förhand vad som skall hända. I boken blir han kontaktad av en rad andra magiker som vill att han för deras räkning skall utnyttja sin siarfömåga till att försöka öppna en urgammal relik. Att just Alex är så eftersökt beror på att alla andra siare har flytt fältet, väl medvetna om att uppdraget ifråga är väldigt farligt. För egen del är Alex inte alls sugen på att ta jobbet, men inser att han är tvungen för att kunna skydda både sig själv och sin vännina Luna. Hon är hans närmsta vän (inte flickvän, även om Alex nog skulle vilja det) och har det rent allmänt rätt svårt eftersom hon är drabbad av en livslång förbannelse.

Det här är en helt ok urban fantasy, en sådan där bok som det kan vara trevligt att läsa när man vill ha något litet lagom spännande och okomplicerat att slappna av med. Själva temat för boken ger mig litet vibbar av Dresden files, och det är ju aldrig fel. Till viss del påminner den också om Ben Aaronovitch böcker, även om Benedict Jacka är långt ifrån lika skicklig rent stilistiskt och språkligt som Aaronovitch.

Litet märklig är också bokens titel. Ödesbunden låter för mig som om det skulle vara Harlequin-romantik eller något liknande. När jag läste boken kände sig min sambo tvungen att fråga flera gånger om vad den handlade om, han verkade orolig att jag gått över till the real dark side – romantikträsket... Men det är inte någon risk med den här boken. Hoppas att inte titeln avskräcker några läsare, för det här är helt vanlig trollkarls-urban fantasy, inte något annat!

Harry P och andra trollkarlslärlingar

Veckans tematrion hos Lyrans noblesser handlar om böcker med mansnamn i titeln. Här kommer mitt bidrag, tre böcker om trollkarlslärlingar. Det är en superkändis, en rätt så välkänd bok och en som nog inte lika många har läst.

- Harry Potter och de vises sten av J.K. Rowling. Den här behöver helt givet inte någon närmare presentation. Den som till äventyrs ännu inte läst böckerna om Harry Potter har väl trots det inte kunnat undgå att snappa upp något om vad den här bokserien handlar om. Och om man inte har gjort det är troligen för att man aktivt tagit avstånd från dem, varför nu någon skulle göra det. Men ändå.

- Ptolemy's gate av Jonathan Stroud är den tredje boken i serien om trollkarlslärlingen Nathaniel, som varken är lika sympatisk eller lyckad som elev som den ovan nämnde Harry. Han lyckas dock frammana en demon, den hejdlöst underhållande och ständigt lika cyniske Bartimaeus. Den här boken heter på svenska Magikerns port.

- Traphis. A Wizard's Tale av James D. Maxon handlar om en pojke med just namnet Traphis, som till skillnad från de två ovan nämnda gossarna förhindrats att lära sig magi. I hemlighet försöker han dock träna sig, vilket både leder till nya vänner och farliga äventyr. Boken finns inte på svenska och inte heller vad jag kan se i svenska nätbokhandlar, dock går den att ladda ned på Amazon.