Hur ser könsrollerna ut bland spöken?

En sjuk dag hemma vill man ha något enkelt och trevligt att läsa, och då passade Liesl & Po av Lauren Oliver alldeles utmärkt. Enligt baksidestexten skall det vara "en magisk berättelse", och det är just precis vad det är. Boken innehåller en spännande historia om den föräldralösa flickan Liesl som efter hennes fars död hålls inlåst i ett rum på vinden av sin styvmor. Så en dag dyker det upp ett annat barn där, i form av ett spöke. De lyckas rymma och träffar i samband med detta på alkemistlärlingen Will. Tillsammans försöker de ta sig till ett hus på landet där Liesl tidigare bott, för att hon där skall kunna gräva ned sin fars aska på samma plats som hennes mamma blivit begraven. Problemet är bara att skrinet där askan förvaras förväxlas med ett liknande skrin som istället innehåller något mycket värdefullt och magiskt – och som andra är beredda att göra vad som helst för att komma över. Snart är ett antal personer på jakt efter de bägge barnen, dock utan att veta att de har hjälp från "den andra sidan".

Liesl & Po är en engagerande bok som utan att vara alltför sorglig ändå inte väjer för saker som kan vara jobbiga, som saknaden efter döda föräldrar eller ensamhet och utanförskap. Känslan blir att författaren inte undviker att skriva om det svåra i livet, vilket är en styrka. Det här är en spännande och litet läskig berättelse som tar sina läsare på allvar. Samtidigt är det vissa saker som på klassiskt sagomanér överdrivs på ett sätt som gör det hela lättare att ta till sig. Här finns till exempel en elak styvmor som är minst lika otrevlig som Askungens.

Intressant med den här boken är också sättet som den skildrar könsroller. Huvudpersonerna är en flicka och en pojke, som bägge är nedtryckta, luggslitna och osäkra på sig själva samtidigt som de också är sympatiska och påhittiga. De är personer man kan identifiera sig med, helt enkelt. Men så har vi spöket Po, vilket är en figur som skildras ur ett könsneutralt perspektiv. Po minns nämligen inte sitt kön eller sitt namn, på samma sätt som det inte går att avgöra om detta spökes lilla husdjur är en hund eller en katt. Ordet "hen" används dock inte, utan spöket är ett "det". Förmodligen är detta anledningen till att åtminstone jag inte sett till den här boken i den debatt som varit kring barnböcker med huvudpersoner utan angiven könsidentitet. I Liesl & Po blir det könsneutrala något självklart, som inte sticker i ögonen eller framstår som utstuderat (därmed inte sagt att det skulle vara så i några av de böcker som har debatterats – jag har inte läst dem och kan därför inte alls uttala mig om dem).

Liesl & Po är en bok som jag tror verkligen kan älskas av något större barn, som inte har något emot en litet längre bok (270 s). Den gamla klyschan "en bok för alla åldrar" går bra att tillämpa, för den här kan även vuxna uppskatta att läsa. Och jag som alltid är på jakt efter lämpliga presenter till systerdöttrarna har hittat en bok som kommer bli en alldeles utmärkt julklapp!