Den som läste min recension av Rubinröd för ett tag sedan minns att jag retade mig på både kvinnosyn och självbild hos den unga huvudpersonen. Dessutom kände jag att det måste väl ändå gå att hitta bättre alternativ för unga tjejer som vill läsa spännande berättelser med huvudpersoner som de kan identifiera sig med. Och visst finns det sådana böcker! Till exempel blev jag via Feuerzeug tipsad om Kristin Cashore och hennes serie som på svenska heter De utvalda.
Den första boken i serien heter Tankeläsaren (Graceling) och handlar om Katsa som är en så kallad särling. Det betyder att hon har någon slags speciell kraft, i hennes fall förmågan att döda. Trots att hon till det yttre är en vanlig tonårstjej (om än extremt vältränad), så kan hon enkelt besegra vuxna krigare. Just detta gör att hennes morbror kungen är mycket angelägen om att utnyttja hennes krafter för sina egna syften. På kungens uppdrag utför hon de mest hemska uppdrag, något som hon dock inte alls vill finna sig i. Katsa och några av hennes vänner bildar därför en motståndsorganisation, Rådet, som hjälper behövande och gör att det känns litet lättare att tvingas vara i den grymme kungens tjänst.
Under ett uppdrag träffar Katsa en annan särling, Po. Han är speciell på många sätt, inte minst för att han faktiskt också har en förmåga som gör att Katsa inte lika enkelt som vanligt kan besegra honom i slagsmål. Han kommer henne också nära på andra sätt, något som dock innebär vissa problem. Dels är det uppenbart att Po döljer många hemligheter, vilket får Katsa att känna sig sviken. Dels har Katsa svårt att acceptera att leva samma sorts liv som andra kvinnor. Hon vill inte gifta sig och skaffa barn, bland annat för att hon är så van att vara annorlunda och utanför att hon har svårt att inordna sig under samhällets krav på hur kvinnor skall leva.
Tankeläsaren handlar i ungefär lika delar om äventyrsaction och om relationer. Att Katsa kan slåss och döda trots att hon är kvinna, det är inte något hon själv valt. Men kan hon dessutom välja att inte leva som andra kvinnor även när det gäller andra aspekter av livet? Kan hon både få uppleva kärlek och behålla sin frihet? Jag gillade de här bitarna av boken, för visserligen tappade den tempo litet grann när relationsbitarna tog över, men det var gjort på ett intressant sätt. Det är viktigt med frågor om vad man skall göra av sitt liv och hur mycket man skall anpassa sig efter vad omgivningen kräver. Kristin Cashore visar att en fantasybok fungerar utmärkt för att diskutera sådana saker. Och Katsa visar att man både kan bryta mot normer och behålla sin självständighet utan att behöva bli en olycklig människa.
I mitten av 1800-talet gjorde Carl Jonas Love Almqvist skandal med den korta romanen Det går an. Den handlar om ett kärlekspar där kvinnan kräver att få leva i ett jämlikt förhållande och vägrar att gifta sig, vilket hennes partner går med på. Även om väldigt mycket har förändrats sedan 1800-talet är frågor kring jämställdhet i förhållanden fortfarande relevanta och aktuella, på ungefär samma sätt. Det framgår inte minst av Tankeläsaren, som hur otroligt det än låter har ett tema som är väldigt likt Det går an. Detta trots att det alltså är ungefär 170 år mellan dem. Om något, säger väl det en hel del om hur tidlösa de här frågorna är.
Jag gillade tyvärr inte den här boken och gav upp ganska tidigt. Störde mig på slagsmålsscenerna. Om det är hennes "gåva" tycker jag de scenerna skulle ha skildrats mer i detalj och proffsigt, de kändes förbihastade och inte trovärdiga. Men jag gav kanske upp för tidigt för det låter ju som den har andra kvalitéer, men jag blev inte hooked...
SvaraRaderaNja, det där med slagsmålen var väl inte det jag gillade bäst i boken, men det var inte så att jag tyckte att de störde. Det där med vad som är Katsas gåva är litet mer komplicerat än att hon kan slåss, men jag ville inte spoila om den saken... Och som sagt, slagsmålen är mest i början, efterhand blir andra saker mer i fokus i handlingen. Om man sedan tycker det är bra eller dåligt är väl en smaksak. :)
RaderaTycker den som ger upp så tidigt i boken ska ge den en chans till. Det finns en mening med allt i boken. Tro inte att du är smartare än Cashore. ;)
SvaraRaderaFörresten har jag börjat läsa Fire nu, och den är inte dålig alls ännu så länge. Skönheten har även den en poäng.
Jag håller med om att det här är en bok man inte skall ge upp i första taget! Och som för att understryka det har jag inte heller gett upp Fire på förhand, trots att det påstås att den inte är lika bra. Den ligger här hemma och väntar på att bli läst, förmodligen får den bli julläsning...
Radera