Böcker

Böcker

onsdag 24 april 2013

Onda flickor

Kan man tänka sig något mer ondskefullt än barn som dödar andra barn? I Onda flickor av Alex Marwood har Kirsty och Amber den tanken ständigt hängande över sig. För 25 år sedan, när de själva fortfarande var barn och hette Bel och Jade, dömdes de för att ha mördat en liten flicka. Efter många år på rätt hemska institutioner har de lyckats skapa sig en ny tillvaro, med nya identiteter och sitt förflutna som en hemlighet ingen i deras omgivning får känna till. Vad skulle hända om deras män, barn eller grannar fick veta att Kirsty och Amber i själva verket var de fasansfulla barnamörderskor som man minns från bilder och reportage i tidningar och tv?

Efter att ha klarat sig undan problem i ganska många år blir situationen kritisk när Amber, som arbetar som städerska på ett nöjesfält i en engelsk badort, hittar kropparna efter ett par mördade unga flickor. Förutom att detta är hemskt i sig vill hon ha så litet kontakt med polisen som möjligt, för trots att lång tid har gått är hon fortfarande bara villkorligt frigiven. Hon får heller inte ha någon kontakt med sin forna medbrottsling, men nu träffas de igen för första gången sedan de dömdes. Kirsty arbetar nämligen som journalist, och får till uppdrag att rapportera om de begångna morden.

Onda flickor är en riktigt ruggig historia om onda människor, nattsvarta hemligheter, skuld och svek. I boken får man dels följa Amber och Kirsty i nutid, dels i tillbakablickar som berättar vad som ursprungligen hände. Det är knappast någon uppbygglig historia, snarare en studie i det lägsta hos människan. Kirsty och Amber lever som vuxna hela tiden med skuldkänslorna över det som hänt, som de aldrig tillåter sig att glömma. Men i skildringen av dem som barn ser man också tydligt en vuxenvärld som abdikerat från sitt ansvar för flickorna, långt innan de döms för mord. Det är obehaglig läsning, inte minst därför att det nog är många barn som lever med den känslomässiga distansen till de vuxna runt omkring dem. Och om saker går illa på allvar, så finns det ingen som ställer upp, ingen som älskar en no matter what.

Ett tema i boken är alltså att de onda knappast egentligen är värre än någon annan. Alla har sin del av ansvaret för hemskheter som händer, och även personer som inte är mördare kan få andra att må väldigt dåligt. Som framgått ovan förekommer en seriemördare, men de återkommande morden och jakten på mördaren blir mer av en bakgrund mot vilken Amber och Kirsty kämpar för att klara sig igenom det hela utan att bli avslöjade eller själva bryta samman. Spännande blir det verkligen, så att man bara måste läsa vidare. Onda flickor en bok för den som gillar när det är mörkt och skrämmande.

Recensionsexemplar från Modernista.

5 kommentarer:

  1. Visst är det otäckaste av allt nästan den frånvarande, eller åtminstone likgiltiga, vuxenvärlden som föranleder katastrofen? Som mamma fann jag Onda flickor bitvis outhärdlig. Som fan av mörka, ruggiga, psykologiskt komplexa spänningsromaner gnuggar jag dock händerna. :) Såg att Alex Marwood utkommer med en ny roman i december, ska bli spännande att följa det författarskapet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut! Visst är det hemskt med flickan som dör, men de vuxna är helt vidriga. Det är så gräsligt alltihopa! Men det gör en bra bok, definitivt... :)

      Radera
  2. Jag gillade verkligen också själva grundkonceptet i den här boken. Ifrågasättandet av vad som egentligen är ont och gott och hur lätt människor fördömmer. Jag ska absolut läsa nästkommande bok :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, det är intressant det där med gott och ont. Får man välja mellan Bel och hennes mamma känns inte valet så svårt, men samtidigt har ju mammans kyla inte direkt dödat någon. Stora och svåra frågor som författaren tar upp! Det skall verkligen bli spännande att se vad Alex Marwood åstadkommer nästa gång...

      Radera
  3. Den vill jag läsa. Hoppas det inte dröjer allt för länge innan den kommer i pocket.

    SvaraRadera