Böcker

Böcker

onsdag 10 april 2013

Ritual av Mo Hayder

Ritual av Mo Hayder handlar om Flea, som är polisdykare. För henne är dykningen allt, även om hon i andras ögon har ett rätt hemskt jobb. Hon får nämligen lägga ned en hel del tid på att fiska upp döda personer ur vattnet, och då bör det väl tilläggas att många av dem inte hittas förrän det gått en tid sedan de avlidit (kropparna är rätt upplösta, med andra ord). Men i det fall som boken handlar om är det annorlunda, för det som Flea plockar upp den här gången är två avhuggna händer. Rättsläkarens undersökning visar att de inte kommer från ett lik, utan från någon som fortfarande levde. Ett väldigt ruggigt brott har alltså begåtts. Trots att Fleas del i det hela egentligen borde vara avslutad i och med dykningarna kan hon inte låta bli att engagera sig. Det som hänt är verkligen något utöver det vanliga och visar sig innefatta såväl afrikansk magi som droghandel och mänsklig misär.

Det här är en spännande bok som jag sträckläste, men det betyder inte att den saknar problem. Ett är den andra huvudpersonen i Ritual, kriminalkommissarie Jack Caffery. Han är den som med Fleas hjälp arbetar med det mystiska fallet med de avhuggna händerna, men han är uppenbarligen inte någon vanlig polis. Jag vet att det finns två tidigare böcker med honom som huvudperson, och kanske skulle Ritual fungera bättre om man hade läst dem också. När det gäller Jack är det nämligen mycket som framstår som lätt obegripligt och väldigt osympatiskt. Han springer hos prostituerade, hänger med en helt vidrig hemlös man och tänker hela tiden på att han inte längre har ångest för sin bror som försvunnit och möjligen mördats (varför kan han då inte släppa det som hänt?). Allt det här känns som rätt oväsentligt i boken, även om man förstår att det på något sätt har att göra med både tidigare händelser och sådant som förmodligen kommer i senare böcker.

Sammantaget är Ritual en ganska blodig och otäck sak som fungerar alldeles utmärkt för den som inte är lagd åt det mer känsliga hållet (att det handlar om avkapade kroppsdelar säger väl en hel del). Fast bara om man bara försöker koppla bort Jack Caffrey och hans konstigheter, jag tycker inte att han funkar i den här boken. Flea är mer av en huvudperson som man kan ta till sig, även om hon är motsägelsefull på ett sätt som ger en känsla av att författaren inte riktigt fått grepp om henne. Mest givande i Ritual är det fall som undersöks, vilket ju är helt i sin ordning när det gäller deckare. Frågan om vad som egentligen ligger bakom att någon fått sina händer avhuggna är mycket mer engagerande än Fleas och Jacks egna mer eller mindre misslyckade liv.

Recensionsexemplar från Modernista.

10 kommentarer:

  1. Jag gillade inte heller Fleas och Jacks misslyckade liv, boken hade nog varit bättre om det hade varit mindre kaos i huvud karaktärernas liv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Framför allt Jack störde jag mig på, för hans kaos hängde liksom inte ihop med resten av boken!

      Radera
  2. Den där blev jag väldigt sugen på att läsa nu! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gillar man litet blodigare saker är det här klart läsvärt!

      Radera
  3. Åh jag tyckte att det var så skönt med en antihjälte och antihjältinna som båda är ganska så sönder och trasiga än den annars så vanliga åh-jag-är-så-snygg-men-vet-inte-om-det-hjälten/hjältinnan. I helhet så gillade jag boken men föll aldrig riktigt pladask för den. Tror att jag hinner skriva recensionen till imorgon :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med om att det var skönt att slippa de trådsmala supersnygga huvudpersonerna, som tyvärr är alltför vanliga i böcker. Flea var en skön omväxling på det sättet. Men Jack förstod jag mig inte på, jag gillade honom verkligen inte! :)

      Radera
  4. Åh, denna blev jag sugen på att läsa nu :)

    SvaraRadera
  5. Så här är det. (enligt mig, okej då)

    I de första böckerna är Caffery en komplex och fantastisk huvudperson, som har både goda och dåliga sidor, vilket också har sin förklaring. Då älskar man honom.

    Sedan gjorde Hayder ett långt uppehåll då hon skrev fristående böcker.

    När Hayder började skriva om Caffery igen, så verkade hon plötsligt hata honom. Som ett riktigt vidrigt ex.

    Alltså skriver hon ner honom på alla sätt och vis. Han blir en otrevlig, dryg jävel istället för den mer nyanserade antihjälte han var tidigare.

    Han är dessutom bara en konstig bifigur och huvudrollen innehas av den knarkande, idiotiska, flummiga jävla skitmänniskan Flea.

    Ja, jag hatar Flea. Jag hatar henne av hela mitt hjärta och orkar inte läsa en rad om henne, ens för att få en glimt av min älskade Caffery.

    Så här kan man uppleva Ritual när man läst de tidigare böckerna, som är enormt mycket jättemycket bättre.

    Ingenting av det dåliga är med i de tidiga, men allt av det bra.

    Hayder har liksom gått vilse i pannkakan och jag tänker inte läsa ett skit förrän hon blir ihop med Caffery igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså, jag förstod att det var på det där sättet som det hängde ihop, för Jack är en så konstig person i den här boken. Och som tillägg till den svenska översättningen finns en intervju med Mo Hayder där hon talar om hur mycket hon gillar Jack och att läsarna bara älskar honom. Efter att ha läst Ritual fattar man ingenting av det där, för i den är han ju verkligen ingen Mr Darcy.

      Tack för synpunkterna, det var intressant att höra hur den här boken förhåller sig till de som kommit innan. Det låter som att man borde ge de tidigare böckerna en chans, inte minst för att ge Jack Caffrey en chans att visa vad han går för! :)

      Radera