
I den tredje boken kommer vi så till just den mörka staden. Problemet är bara att det här är så långt som man bara kan tänka sig ifrån den drömtillvaro som ungdomarna i Vista målade upp. Huvudpersonen är Annah, som lever ett ensamt och jagat liv i ruinerna av vad som en gång var en amerikansk storstad. I den mörka staden går ingen säker för någonting och det finns ingen som man kan lita på. Klarar man sig undan zombierna som ständigt attackerar, så måste man ändå se till att gå säkert från de brutala och grymma "rekryterarna", alltså de vakter som skall hålla ordning på människorna och hålla zombierna borta. Särskilt för en ensam kvinna är det verkligen ingen räddning att komma i kontakt med dem...
De två första delarna i serien hade huvudpersoner som kämpade med sina känslor inför att lämna sin trygga tillvaro och söka sig ut i världen utanför, att lämna familjen och dem som man älskar. Den här gången är det tvärtom. Annah lever i en total och förlamande ensamhet, hon har blivit sviken, övergiven och bortglömd av alla. Ändå kan hon inte släppa hoppet om att få återförenas med dem som en gång stod henne närmast. Det gäller bland annat systern, som hon skiljdes från för så länge sedan. Har man läst tidigare delar i serien är temat med den förlorade systern något man gärna vill veta mer om, så det känns som helt rätt sak av Carrie Ryan att fokusera på i den här boken. Annah är också den huvudperson i de tre böckerna som jag tycker mest går in i hjärtat på en som läsare. De tidigare, Mary och Gabry, hade mer en förmåga att ställa till det för sig och därigenom skapa risker för andra. Visst är det här enligt böckernas logik oundvikligt, men kan i alla fall kännas smått irriterande. Med Annah börjar allt i bottenlös förtvivlan, men ändå tappar hon aldrig den sista gnuttan hopp och slutar aldrig att kämpa för att överleva. Det är något helt annat.
Den mörka staden är absolut en värdig avslutning på en i mitt tycke både bra och intressant postapokalypstrilogi. Det finns mycket som är tankeväckande när det gäller den värld som Carrie Ryan målar upp, där civilisationen så totalt krossas av den till synes helt oövervinnliga zombieepidemin. För att inte gå under helt måste man se till att inte bara överleva rent fysiskt, utan också bevara sin mänsklighet. Det är lättare sagt än gjort när villkoren blir tillräckligt svåra, men ändå helt nödvändigt.
Recensionsexemplar från Styxx fantasy.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar