Steampunk i Wonderland

Ni vet, det finns saker som verkar vara bra idéer, men som visar sig verkligen inte vara det. Här har vi ett bra exempel på det: en steampunk-fortsättning på Alice i Underlandet. Fast ärligt talat, det är nog inte själva idén det är fel på i det här fallet utan boken i sig. Det hade säkert gått att göra något roligt, men Gears of Wonderland av Jason G. Anderson är faktiskt en riktigt usel bok. Detta beror inte minst på att alla karaktärer i boken är helt fyrkantiga och ointressanta. Huvudpersonen James är en kille med stora problem i sitt liv. Hans elaka chef försöker tvinga honom att jobba fastän han blivit lovad semester (eftersom chefen själv vill spela golf istället för att vara på kontoret), men plågsammast av alla är nog ändå hans flickvän. Hon kräver att James helt och hållet skall bete sig som en vuxen nu när de skall gifta sig. Till exempel måste han sluta med så barnsliga saker som att spela schack. Han är ju ändå 24 år och då skall man ju för länge sedan ha slutat med sådana dumheter. Eeeeh?

Vän av ordning tycker nog att jag borde ha gett upp Gears of Wonderland efter den otroligt korkade inledningen, och det hade jag nog gjort i normalfallet. Men nu föll det sig så att det här var den enda olästa e-boken jag hade nedladdad på mobilen när jag vid ett tillfälle på grund av tågförseningar blev sittande i evigheter på tunnelbanan. Alltså läste jag vidare. Något bättre blev det när James kom till Underlandet, för när han som minst anar det befinner han sig helt plötsligt där istället för i den vanliga världen. Där upptäcker han att mycket är annorlunda jämför med när Alice var där, åtminstone som hennes besök skildras i böckerna (Alice i underlandet och Alice i Spegellandet/Through the looking glass). Istället för den elaka hjärter dam-drottningen har hennes son tagit makten och blivit en ondsint diktator som dessutom bekämpat de övriga fem kungarikena i Underlandet. Allting har dessutom blivit steampunk, vilket främst märks av att på marken åker folk i mekaniska vagnar och i luften i en slags luftskepp (som verkar likna vanliga skepp fast de inte färdas på vatten).

Kungen gillar inte att någon kommit in i Underlandet utifrån och James förstår att det skulle vara farligt att bli tillfångatagen. Istället lierar han sig med en slags motståndsrörelse som dock inte heller verkar vara särskilt trevlig. Återigen får boken noll poäng i trovärdighet, för även om James är förvirrad av att ha hamnat i en annan värld borde han väl ändå tänka efter litet grann innan han ansluter sig till personer som utan att tveka dödar stora mängder vakter och andra personer som råkar hamna i vägen för dem. Som läsare förstår man att kungen är en hemsk typ eftersom en del av handlingen berättas ur hans perspektiv, men James har faktiskt inte så mycket fakta att utgå ifrån. Han ser en mördarrobot döda en människa, men hur kan han veta på att den är i hjärterkungens tjänst? Bara för att några skumma typer som själva dödar folk till höger och vänster säger att det är så?

Litet spännande blir det trots allt när James ger sig iväg i ett luftskepp med en besättning som visar sig vara pirater. Men handlingen är boken igenom ytterst märklig och verkar inte särskilt genomtänkt. Till exempel kommer James till det vita kungariket, som genom någon slags magi blivit osynligt. Han får för sig att han skall ställa allt tillrätta, men lyckas istället utplåna kungariket helt och hållet. Ooops, liksom. Sedan får vi inte veta så mycket mer om den saken, mer än att James tänker att han har någon slags ansvar för att kungariket skall återuppbyggas. Men han har inte lust att ta tag i den saken, så det blir inget av med det.

Alltså, läs inte den här boken. Den är bara dum, man retar sig otroligt på alla personer och på inkonsekvenser och konstigheter i handlingen. Dessutom förstår jag inte riktigt vad den har med Alice i Underlandet att göra. Den boken är en lagom galen historia, men Gears of Wonderland saknar allt sådant. Personer, geografi med mera känns igen från Lewis Carrolls Underland, men allt det lekfulla och roliga är borta. Man ser att författaren ibland kommer på att det nog borde vara med fler likheter. Till exempel låter han ibland vissa personer (bl.a. Caterpillar) försöka vara litet kluriga, men de ger alltid upp direkt och övergår till att prata normalt istället. Det är som om James, som i den riktiga världen plågas av att hans "vuxna" flickvän vill att han skall ge upp allt "barnsligt", tar med sig den attityden till Underlandet och gör det till ett riktigt tråkställe.