Voodoo i Stockholm

I Doktor Joseph av Andreas Roman möter vi Joseph, och han har det inte lätt. Först blir han av med sitt jobb på Försäkringskassan, sedan lämnar frun honom och han plågas av sin rasistiske och ilskne granne som vill få honom vräkt. Men nu är inte Joseph som alla andra, utan han har metoder att ta till när livet kör ihop sig. Innan han kom till Sverige och blev en stillsam tjänsteman vid Försäkringskassan var han nämligen voodoopräst i sitt hemland. Nu öppnar han åter dörren till det gamla, det där som han velat lämna bakom sig men aldrig helt kunnat släppa. I källaren på sitt radhus har Joseph, liksom för säkerhets skull, utrustning så det räcker för att praktisera voodoo på avancerad nivå. Hämnd på de som förtjänar det kan han alltså fixa tämligen enkelt. Problemet är bara att mörka krafter följt honom till Sverige, någon som är ute efter Joseph och hans familj.

Voodoo i Stockholm låter som att det kan bli vad som helst, men det finns ingen anledning att tveka när det gäller den här boken. Doktor Joseph kan verkligen rekommenderas. Det här är en bok med hjärta, med flera huvudpersoner som engagerar. Samspelet mellan Joseph och hans bror är underbart, liksom skildringen av Josephs ibland rätt jobbiga barn (man kan fundera över om det är typiskt tonårsbeteende, trotsåldern eller om de blivit besatta…). Det måste också framhållas att Andreas Roman har åstadkommit en väldigt välskriven bok, med slagfärdighet och timing i dialogen. Trots det mörka temat är det här faktiskt något som man blir på riktigt gott humör av att läsa.

Doktor Joseph är en skruvad berättelse, som börjar rätt lugnt för att sedan accelerera. Jag måste erkänna att jag blev litet tveksam i början, när Joseph fortfarande är kvar på Försäkringskassan. Han får sparken därifrån för att han bryr sig för mycket om de bidragssökande och ger för få avslag. Som samhällskritik känns det rätt platt, för de problem som finns med sjukförsäkringssystemet ligger definitivt på en mer strukturell nivå. Felet är knappast så enkelt som att handläggarna saknar empati och hånskrattar när de ger sjuklingar avslag. Men sedan fortsätter handlingen raskt vidare till märkliga kunder på ett surdegsbageri och ett restaurangkrig som tar hysteriska proportioner. Där någonstans har det blivit så pass surrealistiskt att man inser att meningen är att det skall vara en sorts skrattspegel av det moderna Stockholm. Och visst är det här verkligen en Stockholmsskildring. Man kan naturligtvis tycka att boken är bra även om man aldrig varit där, men den inbitne Stockholmaren kan fnissa litet extra åt till exempel det mystiska köttet som enligt uppgift säljs på ICA Karlaplan.

Något som jag också gillar är skildringen av själva voodoon. Att det här är mörka och farliga krafter är uppenbart, men det blir aldrig så enkelt som att magin används bara för att skada. Hämnd kan man utöva med finess och subtila metoder, inte bara med våld. Med litet magi kan man hjälpa också, till exempel få folk att köpa litet extra bröd. Frågan är dock bara var gränsen går för hur mycket man kan manipulera verkligheten, och hur långt man kan gå utan att upptäckas av personer med ondare syften än man själv har.

För att sammanfatta var det här verkligen en bok i min smak. Den är mörk, magisk och stundtals lätt hysterisk, skriven på ett sätt som gör att man vill att den bara skall fortsätta. Och det kommer den vad jag förstår att göra, för det verkar vara fler böcker på väg i den serie som kallas Stockholm vodou. Dem ser jag fram emot!