En rysk klassiker nu på svenska

Många förknippar ryska klassiker med tegelstenar till romaner skrivna på 1800-talet, men då missar man den stora betydelse som poesin spelat i den ryska litteraturen. Vissa ryska poeter är välkända även här i Sverige, som till exempel Majakovski, men det finns många andra för oss mer obekanta som är både mycket lästa och älskade av ryssarna. Ett sådant namn är Michail Lermontov, som räknas som en av de främsta romantiska 1800-talspoeterna i Ryssland.

Lermontov skrev i en stil som på sätt och vis påminner om Lord Byron, och i likhet med denne hade han också en förmåga att orsaka skandaler. Bland annat skrev han en dikt i samband med att Pusjkin avlidit, där han indirekt anklagade statsmakterna för att ha legat bakom poetens död. Det här retade upp tsaren så till den grad att Lermontov förvisades till Kaukasus, där han dock ändå kunde fortsätta sin officersbana. Något riktigt straff verkar han dessutom inte ha upplevt förvisningen som, för på många sätt var det en inspirerande plats han kom till. I Lermontovs poesi märks att han tagit intryck av de dramatiska kaukasiska landskapen och det för honom exotiska traditionella sättet som befolkningen levde på.

Tyvärr kom Lermontov att bli en föregångare även i det han måste sägas vara en av de första att tillhöra generation 27 – för i likhet med ett antal moderna rockstjärnor kom han att möta en för tidig död vid just den åldern. I Lermontovs fall var det i en duell som han miste livet, men eftersom det inte var första gången han var indragen i sådana saker var det nog bara en tidsfråga innan det hela fick dödlig utgång för honom.

Det som får räknas som Lermontovs stora mästerverk är den långa dikten Demonen. Han påbörjade den redan i tonåren, men det var under åren i Kaukasus den fick sin slutliga utformning. Utgiven blev den dock inte förrän efter hans död. Demonen utspelar sig i de dramatiska kaukasiska bergen och handlar om just en demon. Bitter, ondskefull och ensam blir hans eviga tillvaro mest till en plåga, tills han en dag får syn på den vackra prinsessan Tamara som gör sig redo för sitt bröllop. Demonen blir fast beslutsam att vinna henne, men det visar sig inte helt enkelt. Tamara vill visserligen inte ge vika för uppvaktningen, men betraktar samtidigt inte demonen som något absolut ont. Hon kan se smärtan och ensamheten i hans själ, så kanske finns det ändå hopp även för honom? 

 

Demonen brukar räknas som ett av de riktigt stora verken inom den ryska poesin, och har dessutom gett många konstnärer inspiration att skapa kända verk. Ovan ser man målningen "Tamara och demonen" av Konstantin Makovsky från 1889. 

Trots att den varit så känd och betraktats som så viktig har Demonen inte funnits utgiven på svenska, inte förrän nu när Ersatz förlag har gett ut den i svensk översättning av Lasse Zilliacus. Det är en verkligt fin utgåva där både den svenska översättningen och den ryska originaltexten finns med. För mig är det här verkligen en gåva, för jag är inte tillräckligt bra på ryska för att kunna läsa på originalspråk, men kan så pass mycket att jag med hjälp av översättningen kan stava mig igenom texten på ryska. Det höjer verkligen läskvaliteten, samtidigt som den som inte kan ryska alls ändå kan läsa bara på svenska och få ut mycket av det. Intressant är också att läsa efterordet där Lasse Zilliacus diskuterar hur man översätter ett så här pass komplicerat verk. Problemet är nämligen inte bara att ryska och svenska är två sinsemellan rätt olika språk, utan också att originalet är skrivet på ett avancerat versmått. En översättning handlar inte bara om innehållet i texten, fångar man inte sättet dikten är skriven på klarar man ju inte att förmedla samma känsla i språket. Jag tycker att han har lyckats bra med att skapa en text som är både vacker och dramatisk på svenska, även om jag inte kan göra någon mer kompetent jämförelse med originalet.