Ett återbesök i zombieapokalypsen

"When death was no longer a promise but pressing reality, I asked her if she regretted this dawn-inspired commitment to survival. Her answer had been a simple yes. That if she'd had it to do over again, knowing that rescue would never come, she'd have killed herself on that first morning."

Den mörka staden, sista delen av Carrie Ryans zombiepostapokalypstrilogi kom tidigare i år och hyllades här på bloggen. Även om den var bra kändes det dock trist att det var sista delen, eftersom jag kommit att uppskatta de här böckerna väldigt mycket. Men riktigt färdig med den söndertrasade värld som hon byggt upp i sina böcker är nog inte Carrie Ryan, trots allt. Alldeles häromdagen utkom nämligen What Once We Feared, en e-novell som utspelar sig precis i början av den stora katastrofen. Den handlar om en liten grupp ungdomar vars liv helt plötsligt rasar samman när det hemska zombieviruset förvandlar alla i deras omgivning. Desperat tar de skydd i ett ultramodernt lägenhetskomplex där pappan till en av dem har en lägenhet. Problemet är bara att ganska snart inser de att deras räddning är högst provisorisk, det finns ingenstans att ta vägen och överhuvudtaget ingen synbar lösning på hur de skall klara sig i längden.

Böckerna i zombietrilogin var verkligen inte hejsan-hoppsan, men det här är rejält mörkt. Nattsvart, no future, the end of the world as we know it. Och bra! Jag gillade verkligen What Once We Feared även om den är ganska kort, jag hade gärna velat läsa mycket mer. Men samtidigt bidrar formen till att ge en stämning av hur fasansfull situationen är för huvudpersonerna. De räddar sig för en kort stund, men sedan då? Hur hemskt är det inte att tänka sig att man ena sekunden är en tonåring med hela livet framför sig, och nästa inser att allt det där reducerats till ett fragment, där den framtid man har kvar kanske bara räcker en kort stund till. Rent berättartekniskt är den här novellen också ganska intressant och effektivt skriven. Den utspelar sig i en slags nutid, men med många korta framåtblickar: "senare förstod vi att..." Det skapar en slags förlamande känsla av hopplöshet inför det som händer, samtidigt som man som läsare förstår att det ändå på något sätt finns en fortsättning. Det vet vi ju också eftersom de tre delarna i zombietrilogin utspelar sig ganska många år efteråt. På något sätt överlever åtminstone en del av mänskligheten, även om det kan tyckas omöjligt från början. Men någon lätt väg till att skapa det nya livet finns uppenbarligen inte.

Har man läst Carrie Ryans tidigare böcker är det här verkligen vad man vill ha: mer om hur zombiekatastrofen går till och hur den värld som skildras i de tre böckerna byggs upp. För vem är det som designar byarna med stängslen (De vassa tändernas skog), som skapar fristaden Vista (De dödas strand) och hur har man egentligen klarat sig i de stora städerna, med de hemska vaktstyrkorna som verkar lika farliga som zombierna (Den mörka staden)? Allt det här vill man ju veta mer om, så snälla Carrie Ryan: skriv mer! What Once We Feared ger en liten pusselbit till hur själva apokalypsen går till, den är en slags ögonblicksbild av när katastrofen slår till. Men det finns så mycket mer att berätta om det här!