Favoritbjörnen återigen

Deus ex machina: sonen är den andra delen i Ola Skogängs och Daniel Tholins nya trilogi om björnen Theo. Förra året kom den första delen och jag skrev då om den här att "Den är som vanligt i serien om Theo fylld med ockulta inslag, där det den här gången känns som att det inte finns några spärrar för hur mycket sådant man kan klämma in i en bok". Och samma omdöme stämmer bra även på den andra delen. Efter en upptakt där Theo tar hjälp av Swedenborgs huvud för att bryta sig in i Riddarholmskyrkan fortsätter den lätt snurriga historien från förra boken i samma stil. Det hela kretsar kring "gudsmaskinen", där det viktiga för Theo framför allt är att hindra diverse märkliga figurer att få tag på delarna till den. Frågan är bara vem som är vän eller fiende – går det att lita på talande djur, mumier eller riktigt gamla vänner..? 

Det här är en underhållande historia och jag ser verkligen fram mot den sista delen i trilogin. Fast anledningen att läsa de här böckerna är inte så mycket att komma fram till upplösningen utan att följa med i den vindlande handlingen med alla dess märkliga maskiner, väktare av urgamla hemligheter, mystiska artefakter och alla, ALLA andra ingredienser en bok om sådana här ockulta mysterier kan innehålla. Det är dock inte alls någon seg Dan Brown-wanna be-historia, utan verkligen underbart underhållande. Det känns som att Ola Skogäng haft roligt när han konstruerat de komplicerade intrigerna, och det lyser igenom i boken. 

En stor behållning med både Deus ex machina: sonen och de övriga böckerna i serien Theos ockulta kuriositeter är alltid björnen Theo. Stor, sorgsen och väldigt mycket björn, samtidigt som han är sympatisk, lojal och trots allt entusiastisk inför att lösa de svåra problem han ställs inför. En drivkraft för honom är naturligtvis att han vill bli människa igen, och det kan han väl vara värd. Så kul verkar det inte vara för en björn att leva bland människor ... men som läsare hoppas jag att det dröjer innan han lyckas med det (om han någonsin gör det), för jag vill ju läsa fler böcker om den här björnen.