Är ännu en boktidning vad världen behöver..?

Plötsligt handlar väldigt mycket i media om böcker och som ytterligare ett bevis för detta kom första numret av en ny boktidning, Books & Dreams. På omslaget står "Mer läslyx i livet", vilket tyvärr är en devis som får mig att börja muttra redan innan jag öppnat tidningen. Eller så är det Camilla Henemark, Andreas Lundstedt och Tommy Körberg på omslaget som gör mig skeptisk, för de är varken personer jag förknippar med böcker eller med lyx.

Efter att ha läst igenom Books & Dreams kan jag inte säga att jag ändrat ståndpunkt. För min del lockar den inte till läsning eller får mig att upptäcka några nya författarskap, vilket är krav jag tycker är rimligt att ställa på en tidning som handlar om böcker. Tidningen innehåller några längre intervjuer som på sätt och vis är intressanta, t.ex. med Harlan Coben och Caitlin Moran. Men eftersom det är personer som redan varit med överallt i media känns det inte så väldigt spännande att läsa om just dem. Utöver detta hittar man också intervjuer med kändisar som skrivit böcker eller fått dem skrivna åt sig, med andra ord kändistrion från omslaget. Sedan kan man bland annat läsa litet om nya kokböcker och får ett par recept som ser goda ut, litet om hälsoböcker (med fler kändisar som skrivit böcker) och litet om resor. Och så är tidningen fylld med mängder av små bokrecensioner, eller egentligen små reklamtexter för böcker. Mycket små snuttar om olika saker blir det. På något sätt skulle det här bli resultatet om man korsade någon av kvällstidningarnas söndagsbilagor med Svensk bokhandels katalog över höstens böcker. Fast minus förväntningarna man får av att läsa bokkatalogen...

Allt som allt, Books & Dreams är litet lagom ytligt och utan någon egentlig fördjupning eller något man inte redan sett förut. Men det är trevligt och så får man läsa om kändisar, vilket det säkert finns en läsekrets som kan uppskatta. Som tidsfördriv på t.ex. en tågresa kan den fungera utmärkt. Men vad är det då egentligen som jag tycker är fel med den här tidningen, förutom att mycket är snuttifierat och oorginellt? Ja, kanske är det orättvist av mig, men på något sätt tycker jag att det saknas känsla, som att den inte har någon riktig själ. I jämförelse känns det som att tidningar som Vi läser eller Skriva har ett mycket större engagemang och en helt annan kärlek till böcker, även om de också har sina fel och brister.

Edit: ser nu också att DN skrivit om den här tidningen, under rubriken Books & Nightmares. En rubrik som säger allt om den skribentens inställning till magasinet ifråga...