Triss i vampyrdamer

Veckans tematrio från Lyrans noblesser handlar om titlar med kvinnorförnamn i titeln. För egen del har jag valt ut tre böcker om vampyrer, som dock sinsemellan inte har mycket annat än namn i titeln gemensamt.

- Carmilla av J. Sheridan le Fanu från 1872 är en riktigt klassiker på vampyrområdet. I denna gotiska skräckroman dyker den mystiska Carmilla upp som en oväntad gäst på det ödsliga slott där huvudpersonen bor och mystiska saker börjar att hända. Jag skrev om den här boken tidigare i år, se vidare här.

- Pandora av Anne Rice. I slutet av 1990-talet bestämde sig Anne Rice för att skriva en serie med vampyrböcker, New Tales of the Vampires, vilket skulle vara kortare böcker som skulle fungera som ett slags komplement till the Vampire Cronicles (där bl.a Interview with the Vampire och the Vampire Lestat ingår). Mig veterligen blev det bara två böcker, Vittorio the Vampire och så Pandora. I den berättar Pandora om sitt liv, framför allt om sin uppväxt i antikens Rom och hur hon råkade ut för en serie händelser som ledde till att hon blev vampyr. Boken tillhör inte de bästa av Anne Rices vampyrböcker, men inte heller de sämsta. Pandora blir dock aldrig en karaktär som man kan engagera sig i, inte som vissa av hennes andra romanfigurer.

- Emma and the Vampires av Jane Austen och Wayne Josephson tillhör kategorin "engelska 1800-talsklassiker som blir jätteroliga när man stoppar in monster i handlingen". Det är alltså Jane Austens roman Emma som gjorts om så att den kommit att handla om vampyrer. Först ut i denna genre var väl Pride and Prejudice and Zombies, men det finns många fler liknande böcker. Alldeles för många. Det hör till att man skall ligga så nära originalhandlingen som möjligt och att originalförfattaren skall anges, som i det här fallet Jane Austen. Haha, tänk om hon hade skrivit om vampyrer, så kul det hade blivit. Not so much, enligt min mening.