Presidenten och vampyrerna

Under sommaren var det biopremiär på Abraham Lincoln: vampire hunter, en film som väl inte fick särskilt bra recensioner i svenska tidningar. Jag har inte sett den, men på mycket oklara grunder fick jag för mig att jag skulle läsa boken som filmen bygger på. För jodå, det finns en bok med samma namn som filmen, skriven av Seth Grahame-Smith. Om denne författares namn inte är känt kan jag avslöja att han var den som drog igång hela genren klassiker-med-tillägg-av-monster med boken Pride and Prejudice and Zombies. Jane Austen med zombier, ni vet. Superkul och totalt tokroligt tycker vissa. För egen del vill jag ha mina klassiker orörda och vampyrer/zombier helt för sig. Jag gillar bägge och konsumerar dem i stora mängder, men inte ihopmixat, tack. Uppenbarligen har de här böckerna sålt i stora upplagor och det finns ju många olika att välja på, så det måste finnas en marknad för dem. Jag förstår inte varför, men så är jag ju en humorlös gammal sur-exgoth...

Boken om Abraham Lincoln är en sorts biografi över USA:s sextonde president, från hans fattiga barndom och genom hans politiska karriär. Och det visar sig alltså att vampyrer spelat en stor och hittills okänd roll i hans liv. Från att hans mor blev dödad av en vampyr har han avskytt dem och i vuxen ålder blir han i hemlighet en mycket skicklig vampyrjägare. Vampyrfrågan blir på många sätt definierande för honom och ligger faktiskt bakom hans politiska engagemang. Bland annat finns en koppling mellan vampyrer och slaveriet, något han finner ytterst grymt och omänskligt.

Amerikaner som matats med hjältehistorier om denne närmast mytiske president tycker kanske att det är underhållande att kända episoder ur Abraham Lincolns liv omtolkas med vampyrer som bakgrund. Men då måste man vara insatt i alla detaljer i hans liv, och om man inte är det känns boken onödigt lång. En hel del händelser i boken förefaller för mig ganska poänglösa, men jag förmodar att de är viktiga för den som har totalkoll på allt som "måste" vara med.

Det här är förmodligen en sådan där bok som folk som inte i vanliga fall läser vampyrböcker tycker är en fantastisk omtolkning av något helt uttjatat. Själv hör jag ju inte till den kategorin, utan tycker att författaren inte har gjort något särskilt spännande alls av just vampyrtemat. Vampyrerna framstår som rätt dimensionslösa, de är bara som något slags kreatur som skall dödas i så stora mängder som möjligt. Det blir rätt ointressant, åtminstone i bokform. Vilket för oss tillbaka till filmen. Trots att jag sågar boken kan jag visst tänka mig att se den. Genren dåliga skräckfilmer kan vara otroligt underhållande just för att de är så dåliga, så på den fronten tror jag att den här filmen har god potential. Men då blir det när den kommer på tv, så att det bara är att stänga av om jag tappar lusten att se vidare.