Smittad

Att jag blev intresserad av att läsa Smittad av Johanna Strömqvist var för att det är en  vampyrroman, svenska böcker inom skräckgenren tycker jag alltid att det är värt att titta närmare på. Det visade sig dock att det här med vampyrer egentligen inte är någon större sak i boken, utan den handlar framför allt om annat. Med det vill jag inte ha sagt att det är någon dålig bok, tvärtom. Men man får vara beredd på att det som är behållningen med den inte är vampyrerna, för även om boken i vissa delar är rätt otäck är det inte skräckmomenten som gör den värd att läsa. 

Smittad är en bok om en ung tjej som försöker hitta sig själv, som har ett trassligt kärleksförhållande, gillar att hänga på uteställen och spela med sitt rockband. Huvudpersonen är Maria, en tjej på runt 20 år som bor i Stockholm. På en fest träffar hon Emmy, som hon inleder ett struligt förhållande med. Emmy visar sig dock ha problem med droger och så småningom framkommer att hon döljer någon slags mörk hemlighet som Maria inte kan låta bli att dras in i.

Som en samtidsskildring av hur det är att vara en ung tjej i Stockholm är det här en alldeles utmärkt bok, som verkligen rekommenderas. Jag måste erkänna att jag faktiskt tyckte att vampyrtemat, som introduceras ganska sent i handlingen, kändes rätt onödigt. Det är inte dåligt gjort, men det gör det hela till en annan bok än den var från början. Tydligen skall det komma en fortsättning och i den kan man nog förutsätta att vampyrerna får en mer central roll – i Smittad lämnas en hel del lösa trådar på just den fronten som väl bör knytas an till i nästa bok.