Insiderperspektiv på zombier

Hur är det att vara zombie, egentligen? Tja, det är inte direkt ett tema som blivit uttjatat inom litteratur eller film, till skillnad från när det gäller vampyrer och varulvar. För dem finns det oräkneligt många skildringar av hur de upplever alla detaljer av sin odöda eller förvandlade tillvaro. Zombierna däremot får man i regel alltid se utifrån, som anonyma monster som måste dö. Annars kommer de att attackera och äta upp ens hjärna, och det vill man ju inte...

Bristen på böcker skrivna ur zombieperspektiv gör att det känns som något helt nytt och oprövat när Isaac Marion i Varma kroppar låter zombien R få berätta sin historia. Boken innehåller dessutom något så fascinerande som en kärlekshistoria mellan en zombie och en levande människa, en Romeo och Julia i zombietappning (huvudpersonerna heter faktiskt R och Julie). Jag vet – det hela låter fånigt, men det fungerar faktiskt. Det här är en bok som både är spännande och till och med hjärtvärmande, trots att den handlar om något så kallt och dött som zombier.

När vi möter honom i början av boken är R en riktig zombie, utan några försonande drag. Han jagar och äter människor, men kan knappt tänka eller känna något. Han minns inte ens sitt eget namn, mer än att det möjligen började på R. Det är bara när han äter hjärnan på någon människa som det för några korta ögonblick glimtar till av något som får honom att vagt minnas hur det var att vara levande. Men så en dag träffar han på Julie, vilket blir början på något nytt för R. Kanske finns det en väg bort från zombietillståndet, fastän ingen tror att det är möjligt?

Även om handlingen inte är densamma berörs liknande frågor i den här boken som i De dödas strand av Carrie Ryan: är en zombie bara ett monster eller är de individer med minnen och känslor? Är det rätt att ge upp hoppet om någon som verkar vara förlorad, eller skall man våga söka kontakt trots att det verkar farligt och omöjligt? Och hur skiljer sig människornas liv från zombiernas om man bara stänger in sig och aldrig vågar leva på riktigt?

Varma kroppar har fått mycket positiva recensioner på andra bokbloggar (se t.ex. Swedish zombie, Eli läser och skriver, Bokstävlarna och Pocketlover) och jag kan bara instämma med dem! Det här är en läsvärd bok också för den som inte är specialintresserad av zombier, samtidigt som den vana monsterläsaren får något nytt som inte redan gjorts hundra gånger om.

En så här bra historia kan ju inte heller undgå att bli film, så en filmatisering är följdaktligen på gång. Premiären blir enligt planerna i början av 2013. Den som är nyfiken på hur det kommer att se ut kan titta på imdb, som har en bild på huvudpersonen i zombiesminkning. Vänner av ordning noterar genast att R på bilden inte har samma kläder som i boken, vilket öppnar för att det finns en mängd detaljer att reta sig på (även om man måste erkänna att han ser rätt bra ut för att vara en zombie!). Kanske blir filmen bra ändå...