Klassikerläsning: Världarnas krig

The War of the Worlds (Världarnas krig) av H.G. Wells är en tankeväckande bok, som inte för inte blivit en klassiker. Det är en av de första böckerna som tar upp mötet mellan människor och utomjordingar, vilket annars inte direkt är något vanligt tema i 1800-talslitteraturen. Boken kom ut för första gången 1898, vilket alltså innebär att den är skriven i en tid när rymdfärder verkligen bara var science fiction. Men astronomer fanns, liksom också en undran över vad som dolde sig ute i rymden.

Huvudpersonen i The War of the Worlds (vars namn man inte får veta) är filosof och författare, men intresserad av vetenskap.  Genom honom får man uppleva att England blir invaderat av mystiska bläckfiskliknande varelser från Mars, som sprider död och förstörelse kring sig. Människorna närmar sig först nyfiket de utomjordiska besökarna, men dessa svarar med att ta till vapen. Det är dessutom vapen som inte liknar något som finns på jorden: dels kemiska vapen, där människor dödas av en giftig gas, dels en slags "heat-ray", vilket man föreställer sig fungerar ungefär som laservapnen som är så vanliga i moderna sf-filmer. Den engelska militären har inte någon chans att stå emot med sina jämförelsevis ineffektiva vapen.

Boken är delad i två delar, "the Coming of the Martians" och "the Earth under the Marsians". Handlingen utspelar sig på två plan, där ett är hur marsianerna attackerar och tar över, ett handlar om hur huvudpersonen  söker efter sin hustru. Det är inte någon särskilt lång bok, men den är verkligen packad med saker att diskutera och häpnas över. Man skulle utan problem kunna ordna ett helt kandidatprogram på universitetet där man bara studerade teknik, naturvetenskap och filosofi utifrån vad som tas upp i The War of the Worlds. Förutom rymdfarkoster och avancerad vapenteknologi får man också diskussioner om bland annat evolutionen (inte okontroversiellt i slutet av 1800-talet), klimatfrågor (ffa på andra planeter), immunförsvar (hos människor och utomjordingar), om hur man skall förhålla sig till "den andre" (i form av utomjordingar eller andra människor) och om brittisk imperialism (som verkligen tar stryk när marsianerna kommer). Plus mycket mycket mer.

Fascinerande är också hur mycket som senare tiders författare mer eller mindre medvetet har hämtat från den här boken. Förutom hur mycket som helst i över ett århundrade av sf-litteratur kommer jag på två exempel. Marsianerna har rätt värdelösa kroppar och rör sig därför i en slags stora maskiner ("tripods", för de har tre ben).  Förutom det där med benen påminner det en del om the Daleks i Doctor Who, som ju också är en maskin med en rätt hjälplös (men aggressiv) rymdvarelse inuti. Vid ett tillfälle i boken träffar huvudpersonen en man som drar upp linjerna för hur man kan skapa ett alternativsamhälle för att överleva. Poängen med det är att man skall bosätta sig i tunnlar, bland annat tunnelbanan. Påminner det om Metro 2033, eller vad? Man kan nog sitta rätt länge och komma på fler sådana här likheter med senare tiders sf-litteratur och filmer. Rätt kul skulle man nog ha när man gjorde det också... Och när man ändå håller på kan man försöka hitta gemensamma drag med rätt mycket postapokalypslitteratur, för den här boken handlar ju om ett samhälle som kollapsar. I bokens andra del finns faktiskt på något sätt en liknande stämning som i t.ex. the Passage, där människor blir rätt hårdhudade av att försöka överleva efter katastrofen.

Sedan är en rolig sak att personerna i boken är så underbart engelska. I det längsta vägrar alla att inse det hemska som håller på att hända, och istället för att fly väljer de att dricka te eller fixa i trädgården. Charmerande!