P1 och de obefintliga litteraturprogrammen

Jag lyssnar gärna på radio när jag är hemma, ofta står den på när jag äter frukost, städar, lagar mat osv. Dessutom brukar jag ladda ned radioprogram till min MP3-spelare och lyssna på när jag är ute och går eller sitter på bussen/t-banan. Med radio menar jag då P1, som har många bra program. Det är lätt att hänga med i vad som händer i världen även utan att läsa tidningen om Nyhetsmorgon fått stå på i någon timme innan jag går till jobbet. Men även om P1 är bra på nyheter, vetenskap och mycket annat slås jag av bristen på vettiga program om litteratur. Överlag är det tämligen ont om den saken, även om det kan dyka upp enstaka guldkorn här och där. Kulturradion hade för någon månad sedan en intressant special där Knausgård diskuterades (Min Knausgård – tre röster om en blivande klassiker, 5/1 2013). Nya vågen hade förra våren ett program där man diskuterade poeten Johan Jönssons klasshatspoesi och böckerna Eld och Cirkeln (Om klasshat och fantasyromanen Eld, 15/5 2012). Och så vidare, letar man länge på Sveriges radios hemsida kan man hitta bra litteraturprogram, men de är inte särskilt många.

Man får givetvis inte glömma bort Bokcirkeln (var det så det hette? Numera är det väl inte ett eget program och de gamla ligger inte kvar på hemsidan), där ett par författare läser en klassiker och diskuterar. Ett liknande program är Stora romanpriset, där en grupp läsare i en lyssnarjury diskuterar ett antal nyutkomna böcker och utser en pristagare. Bägge de här programmen kan vara intressanta att lyssna på, men samtidigt är det ju enbart diskussionsprogram. Hur mycket bra saker de här personerna än har att säga blir det inte mer än eget tyckande, reflektioner om vad de själva känner utifrån sin egen läsning. Det är att göra det litet för enkelt för sig om man på P1 överlämnar nästan all kulturjournalistik som rör böcker till den här sortens pratprogram, som dessutom inte ens sänds regelbundet.

Och så har vi Lundströms bokradio. Förut sände de programmet Stil på lördagsmorgnarna, och det var på något sätt en mycket bättre inledning på helgen. Lundströms bokradio gör mig mest missmodig, även om de verkligen anstränger sig för att göra feel good-radio. Efter lördagens program kände jag mig manad att skriva det här blogginlägget, för det var verkligen ett bottennapp. Temat var författare och deras husdjur (Att skriva med en katt på axeln och en hund i knät, 9/2 2013) och programmet handlade helt enkelt om det, samt också om hur författare känner när deras böcker blir recenserade. Den intellektuella nivån var väl inte direkt på topp när man konstaterade t.ex. att katter passar bra till författare eftersom de sitter inomhus mycket. Mer konkret kan man konstatera att programmet, liksom så många tidigare gånger, inte egentligen handlar om böcker överhuvudtaget, utan om författare och deras liv. Det är författaren som kändis, där vi förväntas intressera oss för alla betänkliga detaljer om hur de gör när de skriver eller hur de har det med familjelivet. Den som vill veta något om litteratur har inte särskilt mycket där att hämta, för det är ofta inte någon särskilt stor del av programmet som handlar om det. Kanske vore det bättre om man bytte namn till Lundströms författarkändisradio?

Jag vill passa på att understryka att jag inte har något emot katter eller andra husdjur. Att titta på roliga kattbilder på internet är en mycket trevlig sysselsättning och jag kan verkligen rekommendera bloggen Writers and Kitties, där det finns massor med bilder på författare och katter. Men det är en blogg! P1 är public service, ni vet de där som vi betalar licens till för att de har en viktig samhällelig uppgift att fylla. Enligt public service-uppdraget skall Sveriges Radio "erbjuda mångsidigt programutbud som kännetecknas av hög kvalitet och nyskapande". Snälla, ge oss det även när det gäller program om böcker!