
Trots att det här är andra boken i serien känns det som att det fortfarande är upptakten på något större, som att man är kvar i inledningen till en större bok. Nu börjar dock bitarna falla på plats och viktiga personer är introducerade i handlingen. Jag tycker det här är en lika fascinerande bok som den första (Revolvermannen) och dras verkligen in i Rolands mystiska sökande. I De tre bli dragna är kontrasterna stora mellan storstaden New York och den totalt öde och evighetslånga stranden, men bägge framstår som farliga ställen där bara de riktigt hårda kan överleva. De stora skillnaderna mellan platserna gör dock att man tydligare ser människorna som boken handlar om, förstår hur de anpassar sig till den verklighet de för stunden befinner sig i.
Visst finns det saker man kan anmärka på i den här boken, liksom i den första delen. Det är bitvis litet stolpigt och högtravande, men jag engagerar mig i både Rolands öde och de människor som han hämtar från New York. Jag följer definitivt med på hans vidare färd mot det mörka tornet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar