"In time so long ago begins our play,
In starcrossed galaxy far, far away."
Det har på senare år varit populärt att modernisera klassiska verk ur litteraturhistorien på de mest halsbrytande sätt, varigenom man syftar till att uppnå komiska effekter. Ni vet, Jane Austen och zombier med flera exempel. Det senaste i den vägen är en nytolkning av Star Wars, skriven som om det vore Shakespeare som var författare.
Den helt nyutkomna William Shakespeare's Star Wars har dock givetvis inte den gamle renässansdramatikern som upphovsman, utan är skriven av Ian Doescher. Jag har själv inte läst boken, men hos brittiska magasinet SFX kan man läsa utdrag ur inledningen. Där framgår att persongalleriet är detsamma som i den film som numera går under beteckningen Episod IV. Det betyder att Luke Skywalker ("a boy of Tatooine") har huvudrollen, medan andra välkända namn i rollistan är till exempel Han Solo, prinsessan Leia och Chewbacca. Upplägget följer samma modell som i klassiskt elisabetanskt drama, vilket innebär att texten är skriven på jambisk pentameter och strikt uppdelad på ett bestämt antal olika scener och akter.
Som en följd av shakespearefieringen är ingenting sig riktigt likt i den här Star Wars-versionen, framför allt inte sättet som man pratar på. För visst kan C3-PO vara högtravande, men här slår till och med han rekord. "Pray, R2-D2, where art thou?" känner man inte riktigt igen från filmen.
Är det kul då? Nja, visst fnissar man åt utdraget ur boken, men jag tror knappast att det är roligt så länge att jag skulle vilja läsa hela. Men ändå, tänk vad folk kan hitta på för något...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar