Böcker

Böcker

måndag 29 juli 2013

Mord i semestertid

Gamla deckare av Maria Lang är sådant som jag verkligen förknippar med sommarlovsläsning. De får mig att minnas somrar för många år sedan som jag tillbringade hos min mormor. En sak som jag gjorde där var att läsa hur mycket som helst, och bland annat då ur hennes samling av böcker av just Maria Lang.

Skall man vara strikt passar dock inte alla hennes böcker för just sommaren, eftersom en del av dem utspelar sig under helt andra tider på året. Vill man veta exakt hur det ligger till rekommenderas Fiktiviteters Ultimata Maria Langkalender, där det framgår precis när under året handlingen i de olika böckerna äger rum – och därmed passar bra att läsa. Där framgår att en bok som är alldeles utmärkt att ta sig an just nu är den tredje i serien, Inte flera mord!, som ursprungligen gavs ut 1951.

Inte flera mord! utspelar sig så där i slutet av semestern. Puck och Einar har kommit hem från sin bröllopsresa och tänker nu få ett par sensommarveckor i den lilla idylliska småstaden Skoga. Med sig har de Pucks far Johannes Ekstedt som är professor i egyptologi och dennes katt Thotmes III, en mycket elegant och klok kattdam som fått sitt namn efter en gammal farao. Tanken är att de skall få en lugn och avslappnad tid tillsammans, där skall läsas böcker, badas och sådana saker. Några mord får däremot inte förekomma, det har Johannes bestämt krävt och han får medhåll av en semesterledig poliskommissarie Christer Wijk som också är på besök i sin gamla hemstad. Nu är det väl framför allt läsning om mord och diskussioner kring dem som avses, men inte på något sätt lyckas de få sin vilja igenom. En person blir nämligen mördad redan första dagen, till råga på allt i trädgården till huset de lånat. Frågan är vem som ligger bakom, ett minst sagt delikat problem eftersom det inte finns så många potentiella mördare att välja bland. Den skyldige måste alltså vara någon i deras närhet. I det lilla samhället tycks alla veta allt om varandra, men ändå verkar det som att många på något sätt lyckats dölja de mest svarta hemligheter.

Norstedts har i år gett ut de första sex av Maria Langs böcker i fina nyutgåvor och jag har därför passat på att läsa om ett par av dem. De framstår dock idag som helt annorlunda för mig nu än de gjorde när jag läste dem som barn/tonåring. Då såg jag dem som deckare helt enkelt, men nu tycker jag att själva mordintrigen inte är särskilt intressant. Det roliga är istället personerna, tidsskildringen och sättet som de uttrycker sig på (underbart femtiotalsaktigt). Dessutom tycker jag personligen att det är hemskt underhållande med huvudpersonernas förhållningssätt till det akademiska, där de ser det som höjden av avslappning att i lugn och ro få läsa en avhandling i något mycket specialiserat ämne. Man kan se det där som en slags drift med torra akademiker, men man får inte glömma att Maria Lang hade disputerat själv. Det är med en kärleksfull glimt i ögat hon gör det där, och jag kan inte låta bli att le igenkännande när de stuvar bilen full med böcker inför resan. För så packar jag också, det är inte bara sådana böcker som jag skriver om här på bloggen som följer med i min väska. Och jag tycker att de titlar som professor Ekstedt tagit med sig verkar väldigt intressanta...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar