The Demonologist

David Ullman, collegeprofessor och specialist på demonologi, får ett mystiskt erbjudande som innebär att han skall resa till Venedig på ett diffust formulerat uppdrag. Resan visar sig bli en otäck upplevelse, vilket är något av en överraskning för vetenskapsmannen David som verkligen inte tror att Djävulen, demoner eller något övernaturligt finns på riktigt. Fast vad är det han har varit med om? Kanske är det någon som försöker lura honom att se saker som inte finns? Hur som helst upptäcker David att han är indragen i något som mycket väl kan sluta med att allting rent bokstavligt går åt helvete – både för honom själv personligen och för mänskligheten i stort.

När man sammanfattar vad The Demonologist av Andrew Pyper handlar om, så låter det som något Dan Brown hade kunnat hitta på. Och så är det på sätt och vis, fast ändå har den här boken inte mycket gemensamt med Dan Browns alster. Den är annorlunda i tonen, har en annan sorts huvudpersoner och är inte alls samma sorts enkla cliff hanger-bladvändare. Men ändå: den handlar om en amerikansk collegeprofessor som reser runt och försöker rädda mänskligheten genom att knäcka koder ur en gammal bok (i detta fall från 1600-talspoeten Miltons epos Paradise Lost).

Huvudpersonen i The Demonologist har dock inte så mycket gemensamt med Dan Browns hjälte Robert Langdon. David lider av kroniska depressioner och är nog en rätt tråkig och inbunden typ, så pass att hans hustru lämnat honom för en annan man. Tråkigt för honom, men han blir på det här sättet också intressant att läsa om. Naturligtvis finns det också en kvinnlig sidekick, psykologiprofessorn O'Brien som är intelligent på riktigt – inte bara på låtsas, som i ni-vet-vems böcker. David beskriver henne som vacker, smal och otroligt vältränad, vilket givetvis känns klyschigt värre. Läsaren inser dock efter ett tag att det där inte egentligen stämmer och att hon snarare är skelettsmal på grund av långt framskriden cancer.

Själva historien då? Ja, jag har ju redan sagt att det inte är en bladvändare. Trots att det handlar om en kamp mot klockan och jakt efter ledtrådar är det faktiskt inte så spännande, åtminstone inte rakt igenom. Istället är boken ganska eftertänksam och kan framför allt sägas handla om att David under sin resa tvingas konfrontera vissa saker inom sig själv och göra upp med ett antal hang ups från det förflutna. Det där med koderna och ledtrådarna förblir rätt osammanhängande, vilket dessutom huvudpersonerna ständigt påpekar själva. Det är inte särskilt trovärdigt att en vanlig collegeprofessor, oavsett om han är expert på demoner, blir indragen i en apokalyptisk kamp där ledtrådar ur Paradise Lost är avgörande. Kanske allt som händer bara är något som sker i Davids eget huvud, ett sätt att bearbeta svåra saker han varit med om? Riktigt säker kan man inte vara. Helt klart är dock att boken är rejält otäck på sina ställen, på ett Exorcisten-sätt som blir verkligen obehagligt.

Sammanfattningsvis måste jag säga att jag gillade den här boken och att jag tyckte David var en sympatisk huvudperson. Däremot inte sagt att den egentligen fungerade rakt igenom, för jag tyckte inte att handlingen höll ihop överallt. Så det är svårt att säga om jag rekommenderar The Demonologist. Andra får nog helt enkelt bilda sin egen uppfattning.