Moon over Soho

Jag gillar verkligen inte jazzmusik, men bara för den sakens skull vill jag ju inte att musiker som håller på med det skall råka illa ut. Någon som både vill skada och döda jazzmusiker finns det däremot i Moon over Soho, Ben Aaronovitch andra bok om polisen Peter Grant. Det finns dessutom ytterligare en mördare som går lös, som raggar upp intet ont anande män på krogen och sedan dödar dem på blodigast tänkbara sätt. Som om inte det här var besvärligt nog är det inte några vanliga förbrytare som ligger bakom de här morden. Det tror i alla fall Londonpolisen som därför skickar fallen vidare till "Economic and Specialist Crime" – det kryptiska namnet på den avdelning som hanterar övernaturliga brott. Där finns dock bara en anställd trollkarlspolis och han är för tillfället sjukskriven. Uppgiften att ta sig an de besvärliga morden faller därför på hans trollkarlslärling, detective constable Peter Grant.

Moon over Soho är liksom den första boken i serien (Rivers of London) både spännande, ganska otäck och väldigt underhållande. I likhet med den är det här långt ifrån någon vanlig polisdeckare, även om både mordutredningar och poliser ingår. Dessutom är det här en bok där är välformulerat och slagfärdigt på ett sådant där sätt som bara engelsmän verkar kunna klara av. Inte minst gillar man Peter Grant, en huvudperson som tar sig an både polisjobbet och trolkarlsträningen med en cool attityd. Han klarar förvisso att lösa de mest konstiga fall och pluggar hårt för att lära sig såväl latin som trollformler. Men samtidigt är han en slacker som gärna ligger hemma i soffan och spelar x-box. Bara för att ens chef inte direkt lever i nuet behöver man ju inte själv bete sig som om man vore ett par hundra år gammal...

Den här boken handlar alltså på sätt och vis om jazz, men det är inte något problem om man som jag absolut inte klarar av sådan musik. Peter Grant har nämligen också rätt svårt för det, inte minst beroende på att hans pappa varit en ganska känd musiker inom just denna genre. För att lösa fallet med de mördade musikerna inser han dock att det är nödvändigt att han söker upp sina rötter, att han tar hjälp av sina föräldrar. Peter måste därför tillbaka till den tämligen nedgångna förort där han växt upp med en svart mamma och pappa som först var musiker och senare sjukpensionär. Visserligen är Ben Aaronovitch böcker en slags urban fantasy med både trollkarlar och diverse övernaturliga väsen, men samtidigt lyckas han förmedla en känsla för det multikulturella och segregerade London som existerar långt bort från de platser som turisterna besöker.

Moon over Soho är som sagt den andra boken i en serie och det känns verkligen som en sådan när man läser den. För att man skall förstå upplägget bör man ha läst den första boken, annars missar man ganska mycket. Dessutom, även om det finns en upplösning på de fall som Peter Grant jobbar med så är det uppenbart att handlingen fortsätter i nästa bok. Men eftersom de här böckerna är så trevliga vill jag gärna fortsätta, så det är inte något problem. Att ha en oläst bok av Ben Aaronovitch är ungefär som att ha en stor påse godis: det är bara att sätta sig tillrätta i soffan och njuta hejdlöst.