The Anatomy of Ghosts

Nattvandraren av Andrew Taylor har i original titeln The Anatomy of Ghosts, och det låter ju helt oemotståndligt. Innehållet verkar också lovande, för handlingen utspelar sig i 1700-talets Cambridge och inkluderar hemliga sällskap, spökerier, mystiska dödsfall och engelsk universitetsmiljö. Men njaaa, jag tycker inte riktigt den här boken lyfter. Någon 1700-talskänsla tycker jag inte heller att det blir, eller för den delen särskilt spännande.

Nattvandraren handlar om bokhandlaren John Holdsworth som får i uppdrag av änkan lady Anne Oldershaw att värdera en omfattande boksamling som hon vill donera till biblioteket på ett college i Cambridge. Fast det visar sig att hon egentligen har ytterligare ett syfte med att anlita John, nämligen att han som författare till boken The Anatomy of Ghosts är något av en expert på spöken – inte några riktiga dock, utan i boken granskar han kritiskt övernaturliga fenomen för att bevisa att de inte är på riktigt. Lady Anne har en son som studerar i Cambridge och som blivit sinnessjuk, enligt egen uppgift efter att han sett ett spöke. Hennes baktanke är att John skall passa på att titta närmare på det här spöket och övertyga sonen om att det hela bara är ett misstag, inte något övernaturligt.

Det Cambridge som John kommer till är fullt av intriger och klasskillnader, där rikare studenter har en bekväm tillvaro medan de fattiga måste kämpa både med att arbeta extra för att försörja sig och att studera på riktigt. I deras fall är goda betyg en möjlighet till ett liv som de annars aldrig skulle kunna få, medan det för de mer välbeställda studenterna inte spelar någon roll vad de åstadkommer under sina universitetsår. Även de kan dock få problem om deras utsvävande liv går så långt att de måste hitta på sätt att tona ned potentiella skandaler eller om deras rika släktingar börjar klaga.

Behållningen i den här boken är skildringen av universitetslivet i Cambridge, som framställs som en ständig kamp för att hitta rätt allianser, hålla fiender på avstånd och helt enkelt överleva i den på sitt sätt hårda miljön. Vem som får en viss tjänst eller får bli medlem i ett hemligt sällskap kan få stora konsekvenser för många personer och förändra den känsliga maktbalans som råder. Själva historien kring John Holdsworth och de eventuella spöket blir dock aldrig särskilt intressant. Han är en rätt tråkig person och även om han letar runt efter till exempel vem som varit på en viss plats vid en viss tid, vem man eventuellt sett och hur man varit klädd en viss kväll, så känns det ändå inte speciellt angeläget att få veta hur det går. Och man skall inte läsa den här boken om man vill ha spökerier, för sådant är det väldigt ont om.

Litet komiskt är det att författaren till den här boken har samma namn som huvudpersoner i The White Devil, som jag hyllade här på bloggen igår. Men det hjälper inte, för Nattvandraren är långt ifrån lika bra som den boken!