En FANTASTISK bok som INGEN annan har läst..!

Visst kan det vara trevligt att läsa sådant som andra rekommenderar, men åtminstone så inbitna läsare som jag söker gärna efter den där boken som är helt otroligt bra fast ingen annan upptäckt den ännu. Man vill åt den där känslan av att ha hittat något nytt och hittills helt okänt – i alla fall bland de man själv umgås med, om den inte tryckts i en väldigt liten upplaga är det ju troligt att många andra redan läst.

Men det som från början är nytt och fräscht kan med tiden bli rätt uttjatat, och när den där stämningen av exklusivitet försvunnit är det inte säkert att boken ifråga känns lika intressant längre. Jag minns en sak som hände en vän till mig för ett antal år sedan (och det här är verkligen en vän det rör sig om, det handlar inte om mig!). Han hörde i alla fall av sig och berättade entusiastiskt om en helt otroligt bra bok han hade läst. Den var sååå spännande och hade en handling som inkluderade hemliga sällskap, hittills okända och mystiska historiska fakta och konspirationer för att dölja viktiga sanningar. Han var helt betagen i den här boken och ingen annan hade ens hört talas om den. För mig var det här första gången jag stötte på Da Vinci-koden, för visst var det Dan Brown som det här handlade om. Och ja, som ni alla vet, så var det här inte en bok som förblev okänd särskilt länge...

På tal om Dan Brown har det nu i dagarna offentliggjorts att han kommer med en ny bok i maj. Inferno är del fyra om Robert Landon och som man kan förstå av titeln har det denna gång på något sätt med Dante att göra. Det återstår att se om den här boken kommer sälja lika bra som föregångarna, men rätt stort intresse verkar väl ändå vara. Enligt Bonniers hemsida sålde den förra boken över en halv miljon exemplar i Sverige, så nog kan det finnas många som är sugna på att läsa fortsättningen.

För egen del har jag läst de tre första delarna och även om jag har en del invändningar mot dem, så måste det erkännas att det är spännande böcker som är effektivt skrivna på ett sätt som gör att man gärna slukar dem så snabbt som möjligt. Bladvändare, helt enkelt. Sedan är jag ju rätt förtjust att läsa om sådant som historia, mystik och skumma hemliga sällskap, även om man har all anledning att vara källkritisk mot Dan Browns faktauppgifter. Men det är ju skönlitteratur det handlar om, så visst kan författaren ta sig friheten att bättra på sanningen om det behövs. Hans sätt att skriva är dock ganska tröttsamt rent stilistiskt, med  fåniga cliffhangers i varenda litet kapitel. Och det blir otroligt tjatigt att det i varje bok måste finnas en superskurk som är helt omänskligt ond och som springer runt och dödar folk på de mest utstuderade sätt. Langdons ultrasnabba kodlösande kan också kännas väl konstruerat efter ett tag, men tja, det är ju det som genren går ut på...

Det jag tycker är roligast med Dan Browns böcker är dock att de verkar engagera läsarna så mycket. Han lyckas göra folk nyfikna både på platserna som förekommer i böckerna och på de historiska fakta som handlingen kretsar kring. The Lost Symbol fick faktiskt mig att tycka Washington skulle vara en intressant plats att besöka, och det hade jag verkligen inte väntat mig.