Walking dead 7 och 8

Ja, jag blir verkligen inte klok på The Walking Dead-serien. Jag har bestämt mig för att inte ge upp utan läsa vidare för att det är riktigt bra ibland (Feuerzeug har övertygat mig om att det här är rätt strategi). Men så kommer de där svackorna som jag inte alls begriper mig på. En sådan fyller hela bok nummer sju, Lugnet före... I den händer egentligen inte mycket mer än att huvudpersonerna antingen lever ut sina önskningar om att få magarna fyllda med bebisar (om de är kvinnor) eller begråter diverse förlorade eller skadade kroppsdelar (om de är män).

Jag tror mig förstå att syftet med det här är att huvudpersonerna skall verka mänskliga mitt i hela zombieapokalypsen, samt att läsarna skall börja fundera över sådant som värderingar och vad som är viktigt i livet. Vem vet vad som händer imorgon, det bästa är kanske att inte låta kärleken och de påföljande barnen vänta? Fast jag tycker att det känns alltför heteronormativt påklistrat, plus att det dessutom blir tämligen trist. Och jag kan verkligen inte identifiera mig med den sortens kvinnor vars drift att föda barn är så extremt stark att de gärna gör det med zombier dräglande runt knuten och helt utan tillgång till modern sjukvård.

Om bok sju inte kändes som någon höjdare blir det skillnad i nästa del: bok åtta, Stormen. Här är det återigen action som gäller, med underbart otäcka skurkar och starka kvinnliga huvudpersoner kan konsten att hantera skjutvapen. Det är ganska otäckt, mycket lösa kroppsdelar och riktigt spännande. Helt fel bok att läsa på kvällen innan man skall sova! Bok åtta är The Walking Dead när det är som bäst enligt min mening, synd bara att inte alla böckerna når upp till samma nivå. Återstår att se vad som är att vänta av bok nio, som kommer på svenska i slutet av året. Jag fortsätter att ge serien en chans, för tidvis är det här ju riktigt läsvärd zombieskräck.