Skolavslutning enligt Maria Lang

Idag är den dag då många tar studenten i Stockholm, och säkert på andra platser runt om i landet också. Vad passar då bättre än att läsa en somrig bok om en studentexamen? Fast det är klart, jag hoppas att de skrålande och flakåkande ungdomarna slipper råka ut för några giftmord i samband med skolavslutningen, vilket är vad som händer i Farligt att förtära av Maria Lang. I den boken har huvudpersonen Puck, litteraturdoktorand från Uppsala, fått jobb som vikarie på Stockholms stadsläroverk bara några veckor innan terminsslutet. Extrajobbet blir för henne en trevlig och intressant upplevelse som i mycket innebär att hon hårddrillar eleverna inför deras kommande studentexamen. Allt är bra fram till den stora skolbalen, då också en teaterpjäs skall spelas. Det som skulle bli den roliga höjdpunkten på terminen slutar istället i ond bråd död. Frågan är bara vem som är den skyldige? Maria Langs ständige mordutredare Christer Wijk inkallas och avslöjar inte bara mördaren utan också ett komplicerat nät av kärleksintriger och svek som föregått de hemska händelserna.

Farligt att förtära är Maria Langs andra bok från 1950, som nu finns i en jättefin nyutgåva av Norstedts. Jag vet att jag har läst den förut, men det är många år sedan och jag kan inte påstå att jag minns särskilt mycket av handlingen. Idag läser jag den i alla fall inte för själva deckarintrigen, som är rätt konstlad och ointressant. Istället är det miljöskildringarna, språket och personerna som gör boken väldigt rolig. Skolan där Puck undervisar är möjligen inte exakt Östra real, men den ligger i alla fall ungefär där på Östermalm. Det betyder att handlingen utspelar sig i 1950-talsversionen av en del av Stockholm där jag rör mig rätt mycket. En del är sig likt, som att folk även på den tiden gick på Berns för att roa sig. Idag är det dock förmodligen inte så vanligt med gymnasielärare som är hunsade av barska hyrestanter.

Dessutom förekommer en hel del underbara karaktärer i boken. Jag älskar den stenhårda och välsminkade lärarinnan Katrin som använder guldmunstycke när hon röker och som verkligen aldrig skulle kunna tänka sig att stoppa strumpor åt någon karl. Jag kan tycka att Puck själv rätt ofta gör en rätt blek figur, men det finns många andra utöver henne. Katrin skall väl föreställa vara en kall typ, men något jag gillar är att kvinnor här får vara välutbildade, yrkesarbetande, snygga, välklädda och snabba i repliken – allt på samma gång. Visserligen händer det väl att de är mördare också, men absolut inte alla. Det här är 1950-tal med ett annat samhälle och andra jämställdhetsnormer än idag, men i Farligt att förtära är det verkligen inte någon hemmafrudröm som är idealet.