Shadow of Night är andra boken i en trilogi. I den första boken, A Discovery of Witches (Alla själars natt), upptäckte historikern och häxan Diana Bishop en mystisk alkemisk bok medan hon forskade i Oxford . Den försvann dock, och resten av handlingen går i korthet ut på att hon letar efter boken och försöker hitta mer information om den. Hennes forskning lämnar dock snart det rent akademiska när det visar sig att ett antal rätt illvilliga vampyrer, häxor och demoner också väldigt gärna vill lägga vantarna på boken ifråga. A Discovery of Witches är tegelstenstjock och jag vet att många tycker att den är alltför långdragen. Jag tillhör dem som gillade den, även om det finns en del saker man kan ha invändningar mot när det gäller handlingen. Det gäller till exempel bokens vampyrer, som framställs som extremt farliga men som i sällskap med Diana blir totalt tandlösa.
Shadow of Night börjar med att Diana och vampyren Matthew för att rädda sig undan alla farligheter flyr tillbaka i tiden till 1590-talet. Där där har de också förhoppningar om att kunna hitta den alkemiska boken, som alltså fortfarande är försvunnen. Problemet är bara att även om Diana är historiker, och därmed känner till mycket om äldre tider, är det inte helt lätt som modern människa att kunna smälta in i ett samhälle som är väldigt annorlunda jämfört med det moderna. För att kunna smälta in visar sig vara av största vikt för häxan Diana, inte minst för att den plats hon kommer till är ett Skottland som plågas av häxprocesser.
Att boken skulle ta upp häxprocesser fick mig att hoppa till, för som vana läsare av den här bloggen känner till har jag en förmåga att reta mig på felaktiga påståenden om historia i allmänhet och häxprocesser i synnerhet (se här till exempel). Men det är faktiskt inte ett problem den här gången. Deborah Harkness är liksom bokens huvudperson historiker till yrket och hon visar sig ha bra koll på den tid som skildras. Litet för bra nästan, och det är ett av de stora problemen med Shadow of Night. Den här boken är sprängfylld med riktiga historiska personer som i många fall presenteras ganska knapphändigt. För att man som läsare skall kunna hänga med i handlingen och förstå vad som egentligen händer skulle jag rekommendera att man ser till att ha en del historiska kunskaper. Lämpligt är att man är insatt i följande områden: kung James och häxprocesserna i Skottland, engelsk kultur- och vetenskapshistoria samt politisk historia (inklusive utrikespolitik) från elizabethansk tid, kejsare Rudolf II och hans intresse för alkemi samt historia och geografi när det gäller 1500- och 1600-talets Prag. Kan man inget om det här kommer nog boken kännas som ett myller av personer som man inte riktigt fattar vilka de är och händelser som kan vara svårt att hänga med i hur de förhåller sig till varandra.
Låter det jobbigt? Kanske, men för mig var det häpnadsväckande mitt i prick. Jag är ju själv historiker och specialiserad på just den här tidsperioden. Häxprocesser och alkemi vet jag en hel del om. Till råga på allt besökte jag Prag bara ett par veckor innan jag läste Shadow of Night, så på den fronten hade jag det mesta helt aktuellt. De historiska personer som Diana träffar där var välbekanta eftersom jag hade läst på en del inför min resa om alla spännande alkemister och andra mystiska figurer som varit verksamma i Prag under 1500- och 1600-talet. Och eftersom boken är välgjord när det gäller det historiska innehållet tyckte jag att det här var rätt kul att läsa. Jag fnissade en hel del åt hur Diana häpnar över att på riktigt få träffa historiska personer som hon ägnat många år åt att forska om.
Det fanns dock andra saker med Shadow of Night som jag inte gillade. De problem som man kan se med den första delen i trilogin finns definitivt kvar i den här boken. Det här är också en tjock bok, där handlingen vindlar sig framåt rätt långsamt. Alldeles för mycket tid ägnas åt att Diana hänger runt med olika vampyrer, inte minst Matthew som hon också gifter sig med. För det första förstår jag inte poängen med att han skall föreställa vara vampyr överhuvudtaget. De partier i boken som känns mest onödiga är när han tjatar om hur jobbigt det är att behöva dricka blod och hur plågsamt det är att han hela tiden måste avhålla sig från att kasta sig över folk och döda dem. För att inte tala om Dianas grubblerier om huruvida de kan skaffa barn tillsammans. Ta bort, snälla! För det andra är handlingen kring vampyrerna så inkonsekvent. Alla vampyrer hatar tydligen häxor, men av någon anledning blir de ändå alltid helt överförtjusta i Diana. Häxhatet verkar inte sitta särskilt djupt, med andra ord. Om det hände en gång vore det ok, men hela tiden? Nej, det här är faktiskt ytterligare en vampyrbok där vampyrerna själva är det sämsta med hela boken. Skärpning, skall det handla om vampyrer bör de väl ändå kännas relevanta och intressanta. Att bara vara snygg räcker inte, inte ens om man är vampyr!
Så skall man läsa den här boken? Tja, gillade man den första tycker jag definitivt att man skall göra det. Men för att få bättre grepp om handlingen rekommenderar jag litet historiekunskaper – en snabbkurs kan man få i filmerna om Elizabeth. Och varför inte en weekend i Prag, det är mycket trevligt även om man inte tänker läsa Shadow of Night.
Slutligen är det flera som frågat om jag känner till ifall den här boken kommer att översättas. Svaret är att jag inte har en aning, men att jag hört rykten om att den inte kommer att ges ut på svenska. Jag vill dock betona att jag inte alls vet om detta stämmer och det är ju inte säkert att den saken är helt bestämd ännu. Alla själars natt gavs ut av Bokförlaget Forum, kanske tänker de ta sig an även fortsättningen..?
Välskriven och bra recension, även om den för all del fick mig att bestämma mig för att inte läsa boken (läste första och var inte speciellt förtjust i den, även om den hade sina höjdpunkter).
SvaraRaderaTack så mycket! Ja, att läsa den här boken var litet märkligt, för jag gillade den men kunde samtidigt se en massa saker i den som jag visste att många andra verkligen inte skulle tycka om.
Radera