The Coldest Girl in Coldtown

För inte så länge sedan klagade jag här på bloggen över att det inte verkade komma några bra vampyrböcker längre. Men jag hade faktiskt en riktigt trevlig sak liggande oläst hemma, som jag inte tänkte på då. The Coldest Girl in Coldtown av Holly Black, visade sig vara bland det bästa jag läst i den genren på ett tag. Vilket inte säger så mycket egentligen, men ändå...

The Coldest Girl in Coldtown utspelar sig i ett alternativt USA där vampyrer finns, odödliga, lockande och samtidigt väldigt farliga. För att hantera det här har myndigheterna upprättat ett antal säkerhetszoner, så kallade Coldtowns, dit man skickar infångade vampyrer och människor som smittats med "the cold" (vilket betyder att de kommer att förvandlas till vampyrer). Innanför den hårdbevakade gränsen till en Coldtown är det laglöst land. Därinne får vampyrer och smittade klara sig bäst de kan, tillsammans med de människor som också vistas där. För människor söker sig dit trots alla risker det innebär, inte minst vampyrromantiker som själva vill bli odödliga och därför gärna donerar blod till vampyrerna. Och de som inte finns på plats sitter hemma och drömmer sig in i vampyrernas värld via tv och internet.

Bokens huvudperson Tana vaknar upp i spillrorna av en rejäl tonårsfyllefest som slutat i vampyrattack och blodbad. Eftersom risken finns att hon blivit smittad är den enda utvägen att försöka ta sig till en Coldtown. Vad hon skall göra sedan vet hon inte, men hon tror knappast att livet därinne kommer vara lika glamoröst som det framställs i dokusåpor och bloggar fyllda med vackra och lockande vampyrer. Och det är det verkligen inte...

Att det här skulle vara en läsvärd bok kan väl inte sägas vara någon överraskning med tanke på den standard som Holly Blacks tidigare böcker hållit. Jag har tidigare här på bloggen skrivit uppskattande om Den vita katten, men hon ligger också bakom en lång rad andra barn- och ungdomsböcker som är alldeles utmärkta. När hon ger sig in i vampyrträsket är det med entusiasm och en smittande kärlek till genren, men också med en hälsosam distans till det hela. Holly Black är väl medveten om alla klichéer när det gäller vampyrer, vilket gör att hon lyckas både styra undan fallgroparna och få med det som ändå hör till i en sådan här bok. Visst finns det snyggingvampyrer (Gavriel!), men de är ändå inte de där trista dark brooding handsome glittrande vampyrerna som känns så uttjatade...

Holly Black lyckas bra med att fånga vampyrer som faktiskt är blodtörstiga, hänsynslösa och farliga på riktigt, samtidigt som man förstår varför vissa människor dras till dem. Det känns trovärdigt att samma människor som i verkligheten sitter klistrade framför till exempel Paradise hotel också skulle kunna göra detsamma framför en livesändning med coola vampyrer som festar loss – och önska att de själva fick vara med där bland de vackra odödliga. Att de som faktiskt kommer i kontakt med vampyrerna sällan tillåts bli en av dem, det tänker de inte på. Inte heller att vampyrerna utnyttjar och plågar människor både för att få deras blod och för att de helt enkelt inte har någon respekt för människoliv.

Alltså: The Coldest Girl in Coldtown är kanske inte någon blivande klassiker, men är ändå äntligen en vampyrbok som det var riktigt roligt att läsa. Det var ett tag sedan sist!