In the blood

"Unputdownable" står det i blurben på framsidan av Lisa Ungers nya bok In the blood. Rent generellt bör viss försiktighet iakttas när det gäller omslagsblurbar, åtminstone när de inte är hämtade ur riktiga recensioner utan skrivna av personer som förlaget bett göra det. Men i det här fallet är det en helt korrekt beskrivning, för In the blood är litterärt mörker av sådan kvalitet att det inte går att sluta förrän den är utläst.

I den här boken återvänder vi till den lilla staden Hollows, där även flera av Lisa Ungers tidigare böcker utspelat sig (till exempel Darkness, my old friend som jag hyllade här på bloggen i höstas). Det är dock inte på samma sätt en småstadsskildring, utan handlar om Lana som läser på det universitet som uppenbarligen finns i staden. Hon studerar psykologi med inriktning på problemungdomar och med det som bakgrund tar hon extrajobb som barnflicka åt den 11-årige Luke. Han är inte något vanligt barn, utan synnerligen udda, manipulativ och förmodligen också ganska farlig. Att ta hand om ett sådant barn är givetvis inte det lättaste, men Lana visar sig ha litet oväntat goda förutsättningar. Förutom sin utbildning har hon nämligen egna erfarenheter som visar sig komma väl till pass i sammanhanget. Och både hon själv, Luke och andra i deras omgivning har hemligheter av mörkaste slag, för liksom förr har Lisa Ungers huvudpersoner mycket som de vill dölja. I det här fallet är det hemligheter som visar sig få riktigt bloddrypande konsekvenser.

In the blood är precis så där mörk, obehaglig och rejält spännande som jag hade hoppats att den skulle vara. Unputdownable är verkligen ett passande uttryck. Sedan finns det egentligen en del invändningar som går att göra, till exempel börjar det bli litet väl många mördare som flockats till Hollows vid det här laget (Lex Morden i Midsummer – om man tänker efter inte helt trovärdig att så många hemska saker skulle kunna hända på en och samma plats. Man bör dock inte tänka efter på den här punkten...). Och jo, det var inte så väldigt svårt att lista ut sådant som skulle bli STORA avslöjanden längre fram. Eller också är det bara jag som återigen tillämpade min förmåga att redan i bokens början gissa rätt på vem som är skurken – kanske inte alla andra förstör spänningen för sig själva på det sättet. Sedan finns det en del fakta i boken som jag inte köper, vilket inte minst gäller psykiatriska diagnoser, vilka uttryck de tar och inte minst i vilken grad de är ärftliga. Det är väl inte något som måste förstöra läsningen, men visst kan man både fundera på det och reta sig på en hel del...

Men det där är randanmärkningar, för alldeles oavsett är det här en alldeles utmärkt thriller, där man också får en del kära återseenden av Hollowsbor som figurerat i Lisa Ungers tidigare böcker. Jag tycker inte det är nödvändigt att man läst de tidigare för att kunna ge sig i kast med den här, men det finns en del små påminnelser som man kan nicka igenkännande till.

Slutligen: In the blood utifrån handlingen på sätt och vis en relevant titel, men den är väldigt intetsägande. Trots att Darkness, my old friend egentligen är ett citat känns det som en mycket mer originell och minnesvärd titel på en bok. Och sedan kommer vi till omslaget. Jag tycker det är gräsligt och det känns dessutom på något sätt ganska billigt. Det finns vad jag sett ytterligare en variant på omslag, som är svart- och rödrutigt, men det är ganska likt det på min bok och inte särskilt mycket bättre. Byt till något helt annat, snälla!