Zombie ombie...

En avgörande skillnad mellan vampyrer och zombier är att vampyrerna gör någonting av sitt odöda liv, medan zombier inte riktigt verkar ha den förmågan. Även om vampyrerna ofta är klädsamt introverta och beklagar sig över hur synd det är om dem för att de är odödliga, så förefaller de verkligen ha det bra mycket roligare än deras levande-död-kollegor zombierna. Som heltidssysselsättning (tja, även om det bara vore på deltid) verkar zombieliv vara tristare än det mesta...

Även om man inte är en zombie kan det vara svårt att veta vad man skall göra av sitt liv. Det vet huvudpersonen Mary i Carrie Ryans De vassa tändernas skog. Boken utspelar sig i ett postapokalyptiskt samhälle där en förödande smitta har drabbat världen och förvandlat nästan hela dess befolkning till zombier. Mary och hennes familj lever i en liten by som är helt inringad ett stängsel, utanför finns den stora skogen och där väntar zombierna. Det är dock inte vilka zombier som helst, utan de är plågsamt välkända för byborna -- bland annat befarar Mary att hennes försvunne far finns bland dem.

Livet blir under de här omständigheterna väldigt begränsat. Framtiden för Mary är antingen att gifta sig med någon av de fåtaliga andra ungdomarna eller att bli klostersyster hos den sekt som med järnhand styr över byn. Hela tillvaron präglas av vakthållning mot zombierna och skräcken för att man själv skall bli smittad. Men Mary vill inte tro att det här är allt som livet har att erbjuda. Hon tror att det finns ett annat liv utanför stängslet, bortom skogen, något som väntar på att hon skall komma dit. De vassa tändernas skog handlar om längtan av ett slag som man kan känna igen även om man inte jagas av zombier. Mary dras mellan att stanna kvar och satsa på kärleken eller att lämna allt för att söka ett nytt liv trots alla faror det kan innebära. Hon vill inte ge upp sin dröm om världen utanför, vill inte bli som alla andra hemma i byn.

Mary är en litet kantig person som man inte helt omedelbart tar till sitt hjärta. Men just alla de där motstridiga känslorna som inte går ihop och all längtan efter ett annat liv är ändå det som gör att man blir engagerad. Och som läsare känner man att Marys vision om att det finns något utanför byn bara måste stämma. Det går inte att acceptera tanken på något så hemskt som att all civilisation skulle ha gått under utom en liten inskränkt by mitt i ingenstans... 

Efter den här boken väntar nästa del i samma serie: De dödas strand. Mer zombiesommarläsning att se fram emot!

Carrie Ryan: De vassa tändernas skog