Vampyrbesvikelse

Många som läst de utmärkta Vampire Academy-böckerna av Richelle Mead har säkert sett fram emot the Golden Lily, del två i spin off-serien Bloodlines med alkemisten Sydney som huvudperson. "In this second book, the drama is hotter, the romances are steamier, and the stakes are even higher", påstås det i reklamen för boken. Det låter ju väldigt lockande, problemet är bara att det inte är sant. I den här boken händer INGENTING. ... oj då, där avslöjade jag visst hela handlingen! Men se det inte som en spoiler, utan som högst väsentlig konsumentupplysning. The Golden Lily läser man för att det på sätt och vis är trevligt att återse personer som man lärt sig tycka om i tidigare böcker (Adrian!), men någon större läsupplevelse är det inte.

Boken börjar riktigt lovande med att alkemisten Sydney ställs inför konsekvenserna av det som hände i förra boken. Hon får beröm för sitt handlande av sina överordnade, men både hon själv och läsaren börjar tycka att alkemisterna framstår som rätt ruggiga typer. Efter det återvänder hon till sitt uppdrag, som består i att se efter vampyrflickan Jill när hon går i skolan. Och där tar det hela på något sätt slut, för sedan händer inte mycket mer förrän precis på slutet. Uppenbarligen hade författaren bara inspiration som räckte till ett kapitel, men fortsatte ändå att skriva.

Ett exempel på sådant som får helt oproportioneligt stort utrymme i boken är Sydneys förhållande med en kille som är så ointressant att inte ens hon själv är särskilt engagerad. Deras relation är så trist att den inte ens kvalar in under rubriken romantik. Och jag retade mig oerhört på Sydney som bara är negativ hela tiden och helt ointresserad av allt utom bilar och skolarbete. Hon har dessutom otroliga dietnojor som gör att hon i princip lever på bara kaffe och lightläsk. Det är möjligt att Sydneys viktfixering är tänkt att få henne att framstå som mänsklig (till skillnad från de smala och bleka vampyrerna hon omges med), men det känns mest tjatigt.

Alltså: den här boken är obegriplig. Jag har full förståelse för om vanliga människor inte är intresserade av saker som är övernaturliga eller magiska, men HALLÅ! är det inte just sådant som den här bokserien skall handla om? Då kan man väl inte ha en huvudperson som inte vill lära sig om magi eller ha med vampyrer att göra..?