Postapokalyptisk strandläsning

De dödas strand av Carrie Ryan börjar med en berg-och-dalbana, vilket känns passande -- för den här boken bjuder verkligen på en rejäl åktur. Man börjar läsa de första sidorna och upptäcker sedan plötsligt att det gått flera timmar och att man utan att märka något sträckläst halva boken. Så länge det finns böcker som den här att läsa gör det ingenting om det regnar varje dag under sommaren! 

De dödas strand, liksom den första boken i serien (De vassa tändernas skog), handlar om en värld där en majoritet av befolkningen har förvandlats till zombier. Bara vissa städer och byar har klarat sig, och i dem lever människorna i ständig skräck för att smittas och själva förvandlas till levande döda. Huvudpersonen Gabry har sedan barnsben lärt sig vilka faror som lurar utanför stängslen som omgärdar hennes hemstad, men ändå låter hon sig lockas av sina kompisar att klättra ut utanför dem. Det hela slutar på flera olika sätt med katastrof, och för Gabry blir ingenting sig likt igen.

I den här boken fördjupas zombietematiken på flera sätt jämfört med De vassa tändernas skog. Man får veta mer om hur det gått till när zombiesmittan drabbat världen och varför samhället ser ut som det gör med städer avskilda från varandra och ett antal byar utan kontakt med omvärlden. Funderar man närmare är det rent hårresande perspektiv på hur det samhälle som vi lever i kan falla samman om en tillräckligt stor katastrof slår till. För även om bokens postapokalyptiska värld är väldigt olik vår finns det en mängd ledtrådar som man som läsare känner väl igen, till exempel ett flygplan som ligger på marken eller foton på saker som ingen längre kan förstå vad de föreställer. Det finns dessutom en hel del både läskiga och hjärtskärande detaljer. Jag säger bara skolbussen -- det är sådant som kan ge känsliga personer mardrömmar!

Att smittade människor -- levande, välbekanta, vissa högt älskade -- förvandlas till en sorts fruktansvärda monster väcker för huvudpersonen Gabry många frågor kring vad zombier egentligen är. Har de trots allt känslor? Kan de minnas vem de var medan de levde? Känner de igen sina gamla vänner? Man förstår att det inte egentligen är svaren på de här frågorna som är det viktigaste, utan snarare att funderingarna om zombiernas natur belyser vad de levande människorna gör av sina liv. För om man aldrig följer sitt hjärta och vågar gå sin egen väg, aldrig vågar ifrågasätta auktoriteter eller givna sanningar, har man då ett liv som skiljer sig särskilt mycket från zombiernas?

För att sammanfatta: läs den här boken. Det här är absolut inte bara något för den som är särskilt förtjust i zombier, utan alla som vill läsa en spännande, välskriven och engagerande bok rekommenderas att sätta tänderna i den omedelbart!

De dödas strand av Carrie Ryan