Vampyrklassiker: I am legend av Rickard Matheson

Vill ta på dig din finaste aftonklänning med guldkantade puffärmar och gå på tebjudning hemma hos en vampyr? Då är den här boken ingenting för dig (läs Själlös istället!), för I am legend, eller bara Legend som den heter på svenska, handlar verkligen inte om den sortens vampyrer. Den är egentligen mer lik moderna zombiefilmer eller zombieböcker – och då inser man att det inte är fråga om några trevliga vampyrer.

I Legend har hela jordens befolkning smittats av en konstig sjukdom som förvandlat dem till vampyrer. Sjukdomen påverkar till och med redan döda människor, som likt zombier gräver sig upp ur sina gravar och nattetid irrar runt på gatorna. Fast inte riktigt alla har drabbats: en person har klarat sig undan och är fortfarande människa, bokens huvudperson Robert Neville. Som man kan föreställa sig är det inte något lyckligt liv som väntar den som fått se alla i sin omgivning förvandlas till monster – familj, grannar, vänner. På nätterna barrikaderar Robert sig i sitt hus och försöker med hjälp av sprit och hög musik stänga ute ljuden från vampyrerna därutanför. På dagarna försöker han med hjälp av vässade pålar göra slut på så många vampyrer han kan och samtidigt desperat leta efter orsaken till vampyrsjukdomen.

Legend utkom för första gången 1954, men den har stått sig väl. Litet lustigt är det att läsa en bok som utspelar sig i ”framtiden”, vilket är 1970-talet, men förutom att årtalen nämns känns boken inte tidsbunden alls. Den skulle precis lika gärna kunna utspela sig i nutid eller en ännu mer avlägsen framtid.

Det här är en bok om ångest och total ensamhet, i en värld som fallit samman och det verkligen inte finns någon hopp kvar. Så dystopiskt som det kan bli, alltså. Och för den som gillar sådana saker kan den här boken verkligen rekommenderas!