Mer om Eld - back to Engelsfors

Mer funderingar kring Eld, inklusive en liten spoiler (fast utan större betydelse för handlingen).

I senaste numret av tidskriften Vi läser finns en intervju med författarna till Eld och Cirkeln, och där diskuteras bland annat skildringen av bruksorten Engelsfors. Mats Strandberg säger att en av drivkrafterna med böckerna varit "Att skildra en småstad utan minsta idylliska inslag".

"Du ville visa det mer som ett helvete" undrar intervjuaren, och han svarar "Ja, det var ju vad det var. I alla fall om man inte passade in."

Någonstans där har de här böckerna fångat även mig. Min uppväxt var på en plats inte alls olik Engelsfors, och jag känner igen mig plågsamt väl i skildringen av framför allt Minoos liv. Rent objektivt hade jag det bra på många sätt, det vara bara att jag vantrivdes helt fruktansvärt. Och ställen som Engelsfors är tuffa att växa upp i. Visst är de där tjejerna starka nog att slåss mot demoner - inte förrän jag flyttade därifrån insåg jag hur mycket av en fighter man måste vara för att klara av att växa upp på en sådan plats.

Och det här är bakgrunden till att det som för mig var allra jobbigast att läsa i boken är när Minoo inser att hon inte kan flytta från Engelsfors (med sin mamma som fått jobb i Stockholm), utan måste stanna där för att fullfölja sitt uppdrag som utvald. En gång för många år sedan var jag i samma ålder och ungefär samma situation som Minoo -- men till skillnad från henne kunde jag flytta, vilket var en helt otrolig lättnad. När jag kom till det stället i boken fick jag nästan svårt att andas av att tänka mig in i hur det hade blivit om jag hade tvingats stanna kvar...